Black Sabbath
Från Rilpedia
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Black Sabbath | ||
---|---|---|
Black Sabbath i Stuttgart 1999
|
||
Information | ||
Bakgrund | Mall:Landsdata Storbritannien Birmingham, Storbritannien | |
Genre(r) | Heavy metal | |
Aktiva år | 1968 - idag | |
Relaterade band | Deep Purple Heaven and Hell Iommi GZR Rainbow Dio Electric Light Orchestra |
|
Webbplats | Officiell webbplats | |
Medlemmar | ||
Ozzy Osbourne Tony Iommi Geezer Butler Bill Ward |
||
Tidigare medlemmar | ||
Ronnie James Dio • Vinny Appice • Ian Gillan • Glenn Hughes • Tony Martin • Cozy Powell • Geoff Nicholls • Bev Bevan • Neil Murray • David Donato • Dave Spitz • Eric Singer • Ray Gillen • Bob Daisley • Jo Burt • Terry Chimes • Laurence Cottle • Mike Bordin • Dave Walker |
Black Sabbath är ett brittiskt metalband bildat år 1968 i Birmingham. Black Sabbath räknas som pionjärer inom metal genrén en, och var en av de mest framgångsrika musikgrupperna inom metalen i början på 1970-talet, och ett av de allra första metalbanden. Även om Led Zeppelin var före, spelade de egentligen inte hårdrock utan bluesrock, och Deep Purple som bildades samma år som Black Sabbath, började spela hårdrock först 1970. Bandet är känt för sitt flörtande med det ockulta i sina texter och brukandet av magiska symboler.
Black Sabbath invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2006.[1]
Bandet turnerad 2007 under namnet Heaven and Hell med Ronnie James Dio, Tony Iommi, Geezer Butler och Vinny Appice som medlemmar. Ett livealbum är nyss släppt, och planer finns att släppa ännu ett album år 2008.
Innehåll |
Historik
I Aston, en industriförort till Birmingham, bildades 1968 fröet till vad som skulle bli Black Sabbath fast då med namnet Polka Tulk (bevis finns i handboken till skivan Master of Reality!). Senare samma år bytte de namn till Earth. Emellertid, eftersom det redan fanns ett band i England som hette Earth måste bandet byta namn. Medlemmarna enades om namnet "Black Sabbath" efter den amerikanska översättningen av Mario Bavas klassiska italienska skräckfilm "I Tre Volti Della Paura”. Gruppen bestod i sin första uppsättning av sångaren Ozzy Osbourne, gitarristen Tony Iommi, basisten Geezer Butler, och trummisen Bill Ward. Bandet slog officiellt igenom 1970 då de släppte sitt självbetitlade debutalbum Black Sabbath. Albumet släpptes - passande nog - fredagen den 13 februari. Detta album var fullt med tunga riff, apokalyptiska låtar och ockulta ämnen och ses ofta som en hörnsten inom genren heavy metal. Black Sabbath anses ha varit stilbildande inom hårdrocken, i synnerhet inom heavy metal.
En starkt bidragande anledningen till det nyskapande sound som Black Sabbath stod för var att Tony Iommi sista dagen på ett sommarjobb på ett verkstadsföretag råkade ut för en arbetsplatsolycka och klippte av sig två fingertoppar. Han tillverkade själv proteser av nedsmälta plastflaskor, och limmade fast dessa på fingrarna för att kunna fortsätta spela gitarr. Det gjorde dock för ont att pressa ned strängarna när de var normal hårt spända så för att kunna fortsätta spela stämde han ner gitarren och kom på så sätt att skapa det unika sound som blev synonymt med Black Sabbath. De två första Black Sabbath albumen är dock normalt stämda, eftersom Iommi inte började stämma ned sin gitarr förrän till 1971 års Master of Reality. Black Sabbaths basist Geezer Butler kom då också att stämma ned sin bas för att den skulle stämma överens med Iommis.
Gruppens nästa album, Paranoid, gjorde dem populära även i USA. Detta album brukar räknas som deras absolut bästa, till och med ett av de bästa inom hela genren. På albumet finns låten "Paranoid", som blev en av Black Sabbaths mest kända och framgångsrika låtar någonsin. Under åren som följde hade gruppen även framgångar med albumen Master of Reality (1971), Vol. 4 (1972) och Sabbath Bloody Sabbath (1973). Problemen började då man bytte skivbolag inför nästa skiva. Inspelningarna tog längre tid, och nästa album, Sabotage, kom inte att släppas förrän 1975. Sabotage räknas av många kritiker som det sista "klassiska" Sabbath-albumet. Året efter kom Technical Ecstasy, och 1978 kom det sista albumet med Ozzy som sångare, Never Say Die!. Musiken i båda dessa album (i synnerhet det sistnämnda) anses färgad av inre stridigheter i bandet och ses därför som avsevärt sämre än gruppens tidigare verk.
Efter ett bråk med Tony Iommi blev Ozzy Osbourne 1979 utsparkad ur gruppen och ersattes med Ronnie James Dio. Många fans anser att Black Sabbath aldrig blev sig likt efter det att Ozzy Osbourne fick sluta. Bråket handlade bland annat om Ozzy Osbournes allt mer växande missbruk av alkohol; Tony Iommi sade sig ha tröttnat på att Ozzy i stort sett alltid festade och var berusad. Delvis berodde det även på att Tony tyckte att det alltid var Ozzy Osbourne som fick all ära vid spelningarna. Detta försökte Tony råda bot på genom att helt enkelt byta plats med Ozzy när de spelade live, så att Tony nu stod i mitten. Efter att Ozzy lämnat gruppen kom dess lovprisade era som hårdrocksband att i princip vara över. Trummisen Bill Ward lämnade också gruppen kort efteråt, och efter två skivor med Ronnie James Dio som sångare, hoppade även han av. Därefter har åtskilliga sångare varit medlemmar i Black Sabbath, däribland Glenn Hughes och Ian Gillan, båda med ett förflutet i Deep Purple. I början av 1980-talet var bandets popularitet på klart nedåtgående.
Black Sabbath ses ändå som en viktig länk inom utvecklingen av rockmusiken. Bandet kan också sägas ha lagt grunden för genren doom metal som uppkom på 1980-talet och för Stonerrock. Det har till viss del även utgjort en viktig influens inom genren grunge.
Sommaren 1987 var Tony Martin sångare, och under hans tid gav gruppen ut skivorna The Eternal Idol (1987), Headless Cross (1989) samt Tyr (1990). År 1990 slutade han men återvände till bandet 1993 för att ge ut Cross Purposes (1994), Forbidden (1995) samt The Sabbath Stones (1996), för att därefter åter lämna bandet 1996.
I slutet av 1990-talet återförenades Black Sabbaths originalmedlemmar, och bandet spelade in ett live-album med namnet Reunion. Detta album innehöll även två nya låtar, Psycho Man och Selling My Soul.
Efter 11 september-attackerna 2001 mot World Trade Center och Pentagon påstås en lista ha skickats ut i USA innehållande namn på sånger som inte borde spelas på radio under den här tiden, eftersom dessa sånger sades kunna väcka olustkänslor. Två av Black Sabbaths låtar fanns med på listan, War Pigs och Sabbath Bloody Sabbath. Det finns dock inga bevis på att en sådan lista skulle ha funnits. Det kan ha gällt en egenpåtagen censur från de stora radiobolagen sida.
Efter 14 års uppehåll förenades återigen Tony Iommi, Geezer Butler, Ronnie James Dio och Vinny Appice 2006 och de spelade in tre nya låtar Ear In The Wall, Shadow Of The Wind och The Devil Cried till bandets kommande release Black Sabbath: The Dio Years. I nuläget är bandet ute på en världsturné under monikern (”täcknamnet”) Heaven and Hell.
Nuvarande bandmedlemmar
(Black Sabbath med originaluppsättningen är fortfarande det som är Black Sabbath idag. Heaven & Hell är ett sidospår med medlemmarna som medverkade på Sabbath-skivor med Dio på sång.
Diskografi
Studioalbum
- 1970 - Black Sabbath
- 1970 - Paranoid
- 1971 - Master of Reality
- 1972 - Vol. 4
- 1973 - Sabbath Bloody Sabbath
- 1975 - Sabotage
- 1976 - Technical Ecstasy
- 1978 - Never Say Die!
Dessa är albumen inspelade av originalsättningen med Ozzy Osbourne på sång. Bandmedlemmar har kommit och gått flera gånger efter detta, och bandet har släppt flera album med framförallt ett flertal olika sångare, bland dessa Ronnie James Dio, Tony Martin, Glenn Hughes och Ian Gillan.
- 1980 - Heaven and Hell
- 1981 - Mob Rules
- 1983 - Born Again
- 1986 - Seventh Star
- 1987 - The Eternal Idol
- 1989 - Headless Cross
- 1990 - Tyr
- 1992 - Dehumanizer
- 1994 - Cross Purposes
- 1995 - Forbidden
Samlingsalbum
- 1975 - We Sold Our Souls For Rock 'n' Roll
- 1996 - Under Wheels of Confusion
- 1996 - The Sabbath Stones
- 2002 - Symptom of the Universe: The Original Black Sabbath 1970-1978
- 2004 - Black Box
- 2005 - The Best of Black Sabbath
- 2006 - Greatest Hits 1970-1978
- 2007 - Black Sabbath: The Dio Years
Livealbum
- 1970 - Come to the sabbath
- 1975 - New Jersey Live
- 1978 - Never say Die (Live)
- 1980 - Live at Last
- 1980 - Burning the cross
- 1982 - Live Evil
- 1983 - Born in hell
- 1995 - Cross Purposes Live
- 1998 - Reunion
- 2002 - Past Lives
- 2007 - Black sabbath Live at Hammersmith Odeon
- 2007 - Heaven and hell: Live Radio city music hall 2007
Video
- 1978 - Never Say Die
- 1980 - Black and Blue
- 1992 - The Black Sabbath Story Volume 1
- 1992 - The Black Sabbath Story Volume 2
- 1999 - The Last Supper
- 1999 - Inside Black Sabbath - 1970-1992
- 2005 - Black Sabbath's Paranoid
- 2005 - Black Sabbath - Rock Review
- 2007 - In Their Own Words
Referenser
Externa länkar
- Black-Sabbath.com - Fansite
- Black Sabbath - Officiell Webbplats
- Ozzy Osbourne - Officiell Webbplats
- Tony Iommi - Officiell Webbplats
- Bill Ward - Officiell Webbplats
- Geezer Butler - Officiell Webbplats
- Inofficiell komplett diskografi
- Turnéinfo om Heaven And Hell