Från Rilpedia

Arbetsstugan var en slags praktisk skola, där åt fattiga barn undervisades i för deras handfärdighet lämpligt handarbete (snickeri, skrädderi, skomakeri, korg-, matt- och vävnadsarbete m.m.), i ändamål att motverka sysslolöshet, fattigdom och tiggeri. Barnen erhöll efter arbetets slut en måltid. Ursprungligen fick de även en liten penningförtjänst för hemarbete medtogs från stugan.

Den första arbetsstugan i Sverige startades av Anna Hierta-Retzius i Adolf Fredriks församling i Stockholm i januari 1887. Därefter upprättades i huvudstaden ytterligare anstalter, alla med stöd av anslag från "Stiftelsen Lars Hiertas minne", kommunen och församlingarna (fria lokaler och delvis penningbidrag). Varje arbetsstuga hade sin egen styrelse, som representerades i en för Stockholm bildad centralkommitté. Senare anordnades även utsändning till landsorten av s.k. feriebarn, vilka gratis under 4–8 veckor mottogs av bondfamiljer m.fl. År 1920 fanns det i Stockholm 21 arbetsstugor med 2 200 barn och i övriga landet fanns ett 100-tal sådana. För utbildande av föreståndarinnor och lärarinnor anordnas årligen i Stockholm lärokurser.

Efter det stora nödåret i Norrbottens län 1902 upprättades med nödhjälpsmedel 1903 åtta hem (senare ökat till tolv), som fick namnet Norrbottens läns arbetsstugor (anordnade av rektor Carl Svedelius, från 1906 under ledning av Albert Carlgren), där 400 barn kunde mottas. Arbetsstugor, som blev internat, där barnen fick vistas åtta månader av året och erhöll mat, kläder och undervisning i praktiskt arbete, var förlagda i närheten av folkskola. Barnen fick sålunda tillfälle till fullständig skolundervisning, vilket annars inte var möjligt på grund av stort avstånd till skola.

De norrbottniska arbetsstugorna hade stor betydelse för utbredandet av svenska språket. Verksamheten leddes av en centralstyrelse i Luleå (landshövdingen självskriven ordförande, biskopen i Luleå stift vice ordförande och sex andra av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedda ledamöter), som tillsatte en lokalstyrelse på den plats, där arbetsstuga var upprättad. Verksamheten finansierades genom frivilliga bidrag, genom donationer, årliga kollekter i rikets samtliga kyrkor samt genom statsanslag. Även i Västerbottens län upprättades ett antal arbetsstugor efter de norrbottniskas mönster.

Arbetssstugornas verksamhet förändrades till följd av det reformarbete som inleddes efter andra världskriget. Även benämningen ändrades, först till eftermiddagshem och senare fritidshem.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).