Andra Lyonkonciliet
Från Rilpedia
Det andra Lyonkonciliet var ett romersk-katolskt koncilium som hölls i Lyon 1274. Påven Gregorius X översåg konciliet, vid vilket mer än femhundra biskopar, sextio abbotar, och fler än tusen prelater närvarade. Den första sessionen öppnade 7 maj, 1274 med fem följdsessioner som öppnade 18 maj, 7 juni, 6 juli, 16 juli och 17 juli. Bland andra som närvarade var Jakob I av Aragonien, ambassadören för kejsare Mikael VIII Palaiologos med medlemmar av det grekiska prästerskapet, och ambassadörer för Khanen av tatarerna.
Den huvudsakliga frågan som diskuterades var erövrandet av Det heliga landet och kyrkornas återförening. Thomas av Aquino var inbjuden till konciliet, men avled under resan dit, i Frosinone. Bonaventura närvarade, men avled under konciliet i Lyon 15 juli. En annan som deltog var Albertus Magnus.
Innehåll |
Erövringen av Det heliga landet
Konciliet debatterade finansiella aspekter av korstågen. Det beslutades att en skatt skulle tas från alla kristna församlingar under sex år för korstågets skull. Jakob av Aragonien ville påbörja organiseringen av korståget omedelbart, men Tempelherreorden motsatte sig det. Khanens ambassadörer förhandlade med Påven, som bad dem lämna de kristna i fred under kriget mot islam.
Kyrkornas återförening
I avsikt att avsluta schismen mellan Romersk-katolska kyrkan och Konstantinopel, hade Gregorius X sänt en delegation till Mikael VIII Palaiologos och uppmanat latinska regenter i öst att vara återhållssamma i sina strävanden. Patriarken Germanus av Konstantinopel och andra östliga dignitärer anlände till Lyon 24 juni med ett brev från sin kejsare. Den 29 juni höll Gregorius X en mässa i Johanneskyrkan som båda sidor deltog vid. Grekerna läste Nicenska trosbekännelsen med det för schismen avgörande tillägget om filioque tre gånger (tillägget om filioque var Romersk-katolska kyrkans tillägg, som den östliga motsatte sig). Till synes var konciliet en framgång, med erbjöd ingen varaktig lösning på schismen.
Andra debatterade frågor
Konciliet tog upp reformeringen av Kyrkan. Flera biskopar och abbotar avsattes på grund av ovärdighet och några tiggarordnar förbjöds. Å andra sidan tilläts två andra ordnar, franciskanerorden och dominikanerorden.
Då det förekommit flera längre vakanser vid Den heliga stolen, fastslogs att kardinalerna inte fick lämna konklaven förrän de enats om val till påve. Detta beslut upphävdes av Hadrianus V 1276, men återinfördes av Johannes XXI. Det har därefter omskapats, och ligger till grund för det nuvarande påvevalet.
Slutligen behandlade konciliet frågan om imperiets tron som Jakob av Aragonien gjorde anspråk på. Han avsattes dock av påven, och Rudolf I utsågs till tysk-romersk kejsare.
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
