Från Rilpedia

Alfons III av Aragon (sp:Alfonso), född 1265, död 18 juni 1291, även Alfons II av Barcelona), med tillnamnet "den liberale", var kung över Aragonien och greve av Barcelona från 1285 till 1291.

Han var son till Peter III av Aragonien och hans maka Constance av Sicilien, dotter och arvtagerska till Manfred av Sicilien. Hans mormor var Beatrice av Savojen som var dotter till Amadeus IV av Savojen och Anne av Burgund.

Han erövrade ön Menorca 1287. Han gifte sig med Edvard I av Englands dotter Eleanor.

Hans oförmåga att motstå adelns krav ledde till problem i Aragonien. Genom att ge dem rätten att revoltera genom Aragonienunionen hjälpte han till att permanenta anarkin.

Detta är troligtvis skälet till att Dante Alighieri, i Den gudomliga komedin, säger sig ha sett Alfons' ande utanför skärseldens portar tillsammans med andra monarker Dante beskyllde för Europas kaotiska politiska tillstånd under 1200-talet.

Företrädare: Peter III av Aragonien

Kung av Aragonien 1285 –1291

Efterträdare: James II av Aragonien