Albertina Strandberg
Från Rilpedia
Albertina Josefina Charlotta Strandberg (f. Linderoth), född 1831, död 1913, var en svensk opersångerska och skådespelerska.
Hon blev elev vid Dramatens balettskola 1844 och anställd som skådespelare och sångare 1851, då hon gifte sig med operasångaren Olof Strandberg, tidigare gift med Aurora Strandberg.
Hon beskrivs som djärv, livlig och med gott humör och användes i både små och stora roller, spelade tonårspojkar och gummor i komedier och kallades för en av de skickligaste inom subrettfacket Sverige då hade. Hennes röst var välljudande men inte stark, och hon försökte kombinera sången med agerandet så väl som möjligt. Hon ansågs bäst inom skälmska och pikanta roller; hon bedömdes inte bra inom tragedin, men däremot inom komedin. Mot slutet av sin karriär spelade hon gamla gummor.
Sin mest berömda roll gjorde hon som Sköna Helena, som dock ansågs vara mer av en publikframgång än konstnärligt bra. I pojkroller fick hon beröm som Carlo Broschi i "Hälften var" och Jemmy i "Wilhelm Tell", i flickroller som Zerlina i "Don Juan" och Fatima i "Oberon" och som gumma Marta i "Faust" och Amman i "Romeo och Julia"; Hon spelade både Susanna, Cherubin och Marcellina i "Figaro".
Hon pensionerades 1889.
