The Byrds
Från Rilpedia
The Byrds | ||
---|---|---|
Information | ||
Bakgrund | Mall:Landsdata USA Los Angeles, Kalifornien, USA | |
Genre(r) | Folkrock, countryrock, space rock, psykedelisk rock | |
Aktiva år | 1964-1973 | |
Skivbolag | Columbia | |
Medlemmar | ||
Roger McGuinn Gene Clark David Crosby Chris Hillman Michael Clarke Kevin Kelley Gram Parsons Clarence White Gene Parsons John York Skip Battin John Guerin |
The Byrds var en amerikansk grupp som slog igenom i mitten av 1960-talet. Gruppens musik var ofta nyskapande och de hörde till de mer inflytelserika grupperna inom rocken under 1960-talet och 1970-talet. De var viktiga i utvecklingen av subgenrer som folkrock, psykedelisk rock och countryrock.
Innehåll |
Historia
Gruppen bildades år 1964 i Los Angeles, Kalifornien. I originaluppsättning bestod gruppen av Gene Clark (sång, tamburin), Roger McGuinn (12-strängad gitarr, sång), David Crosby (gitarr, sång), Michael Clarke (trummor) och Chris Hillman på bas, (egentligen var han upplärd i mandolin). Gruppen inspirerades starkt av Beatles (men även utav jazzmusikern John Coltrane) men var även intresserade av folkmusik och blandningen av dessa två stilar kom att kallas folkrock. De slog igenom året efter bildandet med en version av Bob Dylans "Mr. Tambourine Man". Samma år fick de även en hit med Pete Seegers "Turn! Turn! Turn!". Byrds gjorde dessa låtar mer pop- och rockorienterade och med inslag av 12-strängad gitarr och egna vridningar blev de hits. Även gruppens egna låtar höll hög klass, som till exempel Gene Clarks kompositioner "I'll Feel A Whole Lot Better", "Here Without You", "She Don't Care About Time", "Set You Free This Time" och "The World Turns All Around Her".
År 1966 kom låten "Eight Miles High" som ansågs vara så förskönande av droger att den förbjöds helt på många radiostationer. Denna låt var också en av de första psykedeliska låtar som nådde allmänheten. "Eight Miles High" nådde trots bannlysningar ut hyfsat, men efter den hitsingeln hamnade Byrds i skymundan. Detta berodde till stor del på att Gene Clark lämnade gruppen kort därefter.
Gruppen fortsatte under senare delen av 1960-talet att ge ut en rad album, och med albumet Younger Than Yesterday 1967 fick The Byrds två mindre hits, "So You Want to Be a Rock'n'Roll Star" och en cover på Bob Dylans "My Back Pages". Nästkommande skiva, The Notorious Byrd Brothers, blev även den en framgång, åtminstone bland kritikerna. Efter detta kom uppsättningen av gruppen att ändras om konstant. David Crosby och Michael Clarke försvann i slutet av 1967. Vid denna tidpunkt kom Gram Parsons in i gruppen, och under hans inflytande fick gruppen ett mer country-inspirerat sound. Detta kan man lägga märke till på albumet Sweetheart of the Rodeo släppt 1968. Parsons försvann dock ganska snabbt ur gruppen och bildade The Flying Burrito Brothers tillsammans med Chris Hillman som lämnade Byrds en kort tid efter Parsons. McGuinn höll dock gruppen igång ännu ett tag framöver. 1972 återförenades originalmedlemmarna och spelade in ett album för att sedan gå skilda vägar igen. Med på den skivan är Gene Clarks kompositioner "Full Circle" och "Changing Heart" samt Neil Young-tolkningarna "Cowgirl in the Sand" och "See the Sky About to Rain".
Gene Clark dog i början på 1990-talet, kort efter att gruppen blivit invald i Rock and Roll Hall of Fame år 1991.[1] Gruppens originaltrummis, Michael Clarke dog i samma veva.
Medlemmar genom tiderna
(1964-1966) |
|
---|---|
(1966-1967) |
|
(1967) |
|
(1967-1968) |
|
(1968) |
|
(1968) |
|
(1968) |
|
(1968-1969) |
|
(1969-1972) |
|
(1972-1973) |
|
(1973) |
|
(1973) |
|
Diskografi
Album
Singlar
Singelplacering på Billboard Hot 100 inom parentes.
- 1965 – Mr. Tambourine Man (#1)
- 1965 – All I Really Want to Do (#40)
- 1965 – I'll Feel a Whole Lot Better (#103)
- 1965 – Turn! Turn! Turn! (#1)
- 1966 – Set You Free This Time (#63)
- 1966 – Eight Miles High (#14)
- 1966 – 5D (Fifth Dimension) (#44)
- 1966 – Mr. Spaceman (#36)
- 1967 – So You Want to Be a Rock'N'Roll Star (#29)
- 1967 – My Back Pages (#30)
- 1967 – Have You Seen Her Face (#74)
- 1967 – Lady Friend (#82)
- 1967 – Goin' Back (#89)
- 1968 – You Ain't Goin' Nowhere (#74)
- 1969 – Lay Lady Lay (#132)
- 1969 – Ballad of Easy Rider (#65)
- 1969 – Jesus Is Just Alright (#97)
- 1970 – Chestnut Mare (#121)
- 1971 – Glory, Glory (#110)
- 1973 – Full Circle (#109)