Nikolaj Bulganin
Från Rilpedia
Nikolaj Aleksandrovitj Bulganin, född 11 juni (30 maj enligt g.s.) 1895 i Nizjnij Novgorod, död 24 februari 1975 i Moskva, var en sovjetisk politiker.
Bulganin gick med i bolsjevikpartiet 1917 i samband med revolutionen och tjänstgjorde 1922-1927 i tjekan. Han var lojal mot Stalin under maktkampen som började inom Sovjetunionens kommunistiska parti på 1920-talet, och medan Stalin fängslade och mördade sina motståndare fick Bulganin möjlighet att stiga i graderna. Han invaldes 1935 i partiets centralkommitté och 1937 blev Bulganin premiärminister i Ryska SFSR. Under Andra världskriget var han ansvarig för vissa frontavsnitt i Sovjetunionens försvar och tilldelades titeln marskalk av Sovjetunionen. Han var från 1946 medlem av ministerrådet (regeringen) och från 1949 dess vice ordförande.
Efter Stalins död 1953 blev Bulganin förste vice ordförande i ministerrådet och försvarsminister. Han stödde Nikita Chrusjtjovs avstalinisering och denne i maktkampen mot Georgij Malenkov samt efterträdde den senare som Sovjetunionens premiärminister 1955. Efter att ha tvekat i samband med Malenkov, Molotov och Kaganovitj (antipartigruppen) misslyckade kuppförsök i juni 1957 förlorade han dock Chrusjtjovs förtroende. Under några månader tilläts han stanna på sin post men i mars 1958 tvingades han att avgå. Senare samma år tvingades han att lämna centralkommittén, blev av med hederstiteln marskalk av Sovjetunionen och stämplades som partifiende. Efter att ha innehaft lägre administrativa poster gick Bulganin i pension 1960.
| Företrädare: Nikolaj Kuznetsov och Aleksandr Vasilevsky |
Sovjetunionens försvarsminister (armén och flottan) 1953–1955 |
Efterträdare: Georgij Zjukov |
| Företrädare: Georgij Malenkov |
Sovjetunionens premiärminister 1955–1958 |
Efterträdare: Nikita Chrusjtjov |
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
