Från Rilpedia

Fäbodgränsen är en kulturell gräns som i stort sett följer Limes Norrlandicus genom Dalsland, Värmland, Västmanland, och Norduppland. Den var gräns för ett nordligt område där man under sommaren vallade husdjuren så långt från gården att de inte togs in dit på kvällarna, utan de mjölkades i särskilda fäbodar på skogen. Skogsbete som sådant har däremot bedrivits i hela Sverige. Det blev på så sätt en gräns mellan syd- och nordsvenskt bondehushåll. Man skiljer mellan halvfäbodar, helfäbodar och långfäbodar, den senare typen förkommer inte i de sydligare delarna av fäbodområdet. Fäbodväsendet hade tidigare en betydligt mer sydlig utbredning, och fäbodgränsen som vi ser den idag visar läget vid slutet av 1800-talet.

Innehåll 1 Jästa och ojästa bröd 2 Kärror och vagnar 3 Kojgränsen 4 Gränslinje 5 Källor

Jästa och ojästa bröd

Det lokala klimatet gjorde att man inte odlade vete norr om gränsen, utan i stället korn och havre. Korn och havre innehåller en annan sorts protein än vete, och binder inte luft och vatten lika bra och därför inte jäser. Bröden som bakades norr om fäbodgränsen var ojästa bröd av havre- och kornmjöl (tunnbröd). I söder däremot bakades jästa mjuka vetebröd (med en del rågmjöl), som limpor och kavring, men även hårt bröd för lagring, föregångaren till dagens knäckebröd.

Kärror och vagnar

Norr om fäbodgränsen användes mest kärror (enaxlade), för vägarna var så dåliga att vagnar (tvåaxlade) hade svårt att köra på dem. Söder om fädbodgränsen dominerade vagnen.

Kojgränsen

Fäbodgränsen är också en sydgräns för de kojor som kolare och skogsarbetarna bodde i när de arbetade i skogarna. [1]

Gränslinje

Gränsen går genom Dalsland, genom Värmland, över södra Dalarna, in i Hälsingland till Sundsvall och är också nordgräns för ekens utbredning.

Källor

• Svenska kulturgränser och kulturprovinser, S. Erixon, 1945
• Nationalencyklopedin