Från Rilpedia

Exarkatet är en exarks förvaltningsområde, men åsyftar företrädesvis det bysantinska rikets besittningar i Italien.

Genom sina segrar över östgoterna vann bysantinerna stora områden i Italien, men förlorade snart betydande sträckor därav till langobarderna (efter 568). Exarkatet vars huvudstad var Ravenna, omfattade en tid Rom med dess omnejd, Romagna , landsträckan från Rimini till Ancona, Pentapolis, Venezia, Genua och södra Italien. Men redan på 600-talet erövrades Genua av langobarderna, och i södra Italien förlorades allt utom staden Neapel med dithörande provins och Italiens båda sydligaste spetsar.

Men såväl i de delar av södra Italien som återstod, som i Venezia och Rom var det bysantinska väldet mera sken än verklighet. Neapel styrdes nämligen av nästan självständiga hertigar, de venczianska distrikten valde sig ett överhuvud på egen hand, dogen, och Rom gjorde sig nästan oberoende under påvarnas ledning. Exarkatet kom sålunda slutligen att omfatta endast Romagna och Pentapolis. Även denna kvarleva erövrades av langobarderna, 752. Men dessa förlorade det 755 till frankiske konungen Pippin den lille, som skänkte det åt romerska kyrkan och hennes biskop, påven. Genom denna gåva lades grunden till Kyrkostaten.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).