Från Rilpedia

Ernst Gustaf Eugen Eriksson, född 10 februari 1881 i Vittinge, Västmanlands län, död 10 januari 1956, var en svensk socialdemokratisk riksdagspolitiker.

Eriksson antogs vid Statens Järnvägar som bromsare/stationskarl år 1901 med stationeringsort Stockholm, där han avancerade till förste kontorist år 1917. Han var under åren 1918-1948 ledamot av riksdagens andra kammare representerande Stockholms stad. Åren 1937-1951 satt han i fullmäktige för Riksgäldskontoret. Han innehade ett stort antal viktiga uppdrag, såväl inom den fackliga som den politiska arbeterrörelsen och den bostadskooperativa rörelsen. Utöver riksdagsmannagärningen hade Ernst Eriksson under 40 år ytterligare statliga och kommunala uppgifter och uppdrag av vikt, därtill var han en stor ivrare för Esperanto och var under många år ordförande för Sveda Laborista Esperanto Asocio, Svenska arbetaresperantoförbundet (SLEA).

Referenser

• Tidens kalender 1933, almanack och uppslagsbok. Stockholm: Tidens förlag, 1932, sid. 122.
• Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund