Lars Hjortsberg
Från Rilpedia
Lars Hjortsberg, född 22 november 1772 i Stockholm, död 8 juli 1843 i Nyköping, svensk skådespelare. Lars Hjortsberg och Emilie Högqvist är de mest kända skådespelarnamnen från 1800-talets första decennier.
Innehåll |
Biografi och karriär
Lars Hjortsbergs far Laurentius var stenhuggare vid kungliga slottet, modern Maria Lovisa Schützer var operasångare. Av deras sex barn blev två söner och två döttrar anställda vid teatern eller Operan. Två av dem skulle nå större berömmelse: dottern Hedvig Katarina Hjortsberg som dansare, och Lars som skådespelare.
Lars Hjortsberg engagerades redan som sexåring på Operan år 1778, då han spelade ängel med några repliker i Athalie vid firandet av kronprinsens födelse, och anlitades av Gustav III som garçon bleu vid hovet, vilket innebar att han arbetade som lektör och bibliotekarie.
Han tillhörde Operan från 1780, spelade en stum roll som Coras bror i Cora och Alonzo vid invigningen av det nya Operahuset 1782, var 1783-1785 inackorderad som elev hos Caroline Müller och hennes man, var från 1785 elev i den Franska teatern i Stora Bollhuset, där han undervisades av Monvel, och från 1787 i Dramatens elevskolas studenttrupp; han var sedan medlem i Dramaten mellan 1788 och 1834. Han utmärkte sig främst i komiska roller, och gjorde stor succé bland annat som Polycarpus i Carl Envallssons Kronfogdarne. Han följde kungen till Finland 1790, där han fick Svensksundsmedaljen, och Aachen 1791, och läste för kungen vid dennes dödsbädd 1792.
När Arsenalsteatern brann den 24 november 1825 ledde Hjortsberg från scenen utrymningen av salongen, och "gjorde det så lugnande, att alla kommo oskadda undan, ehuru blott en enda och smal utgång fanns från teatern"[1].
Hans första hustru Sofia Katarina di Dosmo var dansös i den gustavianska baletten. Hans son Carl Edvard Hjortsberg, (1804-1857), också skådespelare vid Dramaten från 1826, var gift med Fanny Westerdahl. Lars Hjortsberg ligger begravd på Västra kyrkogården i Nyköping.[2] Till 100-årsminnet av hans födelse arrangerades en fest, då han hyllades som Sveriges störste skådespelare.
Externa länkar
Källor
- Erik Näslund och Elisabeth Sörenson: Kungliga dramatiska teatern 1788-1988, Bra Böcker, Höganäs 1988, sid. 12-13.
- Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare"
- Svenska män och kvinnor, uppslagsverk
- Gidlunds förlag, "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800."
Fotnoter
- ↑ Nordisk familjebok, Uggleupplagan, Band 6 (Delagardieska palatset)
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 62
Litteratur
- Agneta Pleijel: Kungens komediant, Norstedts Förlag, Stockholm 2007. ISBN 91-1-301744-6. (roman)
