Gottfrid V av Anjou

Från Rilpedia

Version från den 22 april 2009 kl. 04.06 av ArthurBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Geoffrey av Anjou
(1113-1151)

Geoffrey av Anjou, född 24 augusti 1113, död 7 september 1151, greve av Anjou och Maine och senare hertig av Normandie, som kallades Le Bel ("Den sköne") eller Geoffrey Plantagenet, var far till Henrik II av England, och därigenom förfader till den engelska kungadynastin Plantagenet.

Geoffrey var äldste son till Fulk, greve av Anjou och kung av Jerusalem. Geoffreys mor var Eremburge av La Flèche, arvtagerska till Maine. Geoffrey fick sitt smeknamn från en blomma (planta genista) han bar i sin hatt som ett emblem. Vid Le Mans, 1127, som femtonåring gifte han sig med kejsarinnan Maud, dotter och arvtagerska till Henrik I av England och Edith av Skottland samt Henrik V:s änka. Äktenskapet var menat att skapa fred mellan England/Normandie och Anjou. Hon var elva år äldre än Geoffrey, och äktenskapet var stormigt, men hon överlevde honom.

Året efter bröllopet reste Geoffreys far till Jerusalem (där han skulle komma att bli kung), och lämnade Geoffrey som greve av Anjou. Historieskrivare beskriver Geoffrey som stilig, rödhårig, gladlynt och som en duktig krigare; Ralph av Diceto menade dock att Geoffreys charm dolde hans kalla och själviska personlighet. Då kung Henrik dog 1135, åkte Maud omedelbart till Normandie för att göra anspråk på sitt arv. Gränsområdena valde henne, men England valde hennes kusin Stefan av Blois som sin kung, och Normandie följde snart deras exempel. Följande år gav Geoffrey Juhel de Mayenne Ambrieres, Gorron och Chatilon-sur-Colmont, med villkoret att han skulle hjälpa till att återfå Geoffreys hustrus förlorade arv. 1139 landsteg Maud i England med 140 riddare, men belägrades vid Arundel Castle av kung Stefan. Under Anarkin som följde tillfångatogs Stefan vid Lincoln i februari 1141 och spärrades in i Bristol. Ett råd som hölls vid Winchester i april 1141 förklarade Stefan avsatt och utropade Maud som "Lady of the English". Stefan blev dock fri och återkrönt.

Mellan 1142 och 1143, säkrade Geoffrey Normandie väster och söder om Seine och 14 januari 1144, gick han över Seine och in i Rouen. Han tog titeln hertig av Normandie sommaren 1144 och grundade samma år ett augustinskt klostersällskap vid Chateau-l'Ermitage i Anjou. Geoffrey innehade hertigdömet fram till 1149, då han och Maud tillsammans gav det till sonen Henrik, och det godkändes formellt av kung Ludvig VII av Frankrike följande år.

Geoffrey kväste även tre uppror från baroner i Anjou 1129, 1135, och 1145-1151. Upprorshotet höll honom upptagen i Normandie och det är en orsak till att han inte kunde ingripa i England. I Westminsterfördraget 1153 tilläts Stefan förbli kung av England under sin livstid, men att Henrik, Geoffrey och Mauds son, skulle efterträda honom.

Geoffrey dog plötsligt vid Château-du-Loir, 7 september 1151. Han begravdes i St. Julien's i Le Mans i Frankrike.

Geoffrey och Mauds barn var:

  1. Henrik II av England (1133-1183)
  2. Geoffrey, greve av Nantes (1134-1158)
  3. William, greve av Poitou (1136-1164)

Geoffrey hade även illegitima barn med en eller flera okända älskarinnor:Hamelin; Emme, som gifte sig med Dafydd Ab Owain Gwynedd, prins av North Wales; och Mary, (1181-1216) som blev nunna och abbedissa vid Shaftesbury och som kan ha varit poeten Marie de France.

Det första hänvisningen till normandisk heradik var 1128, då Henrik I av England dubbade sin svärson Geoffrey och gav honom ett emblem med gyllende lejon (eller leoparder) på en blå botten. (Ett gyllene lejon kan redan ha varit Henriks eget emblem) Henrik II använde två gyllene lejon på en röd botten, som fortfarande finns i Normandies vapensköld. Henriks son Rikard Lejonhjärta lade till ett tredje lejon för att särskilja Englands vapensköld.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

där följande anges som källor:

  • Jim Bradbury, "Geoffrey V of Anjou, Count and Knight", in The Ideals and Practice of Medieval Knighthood III
  • Charles H. Haskins, "Normandy Under Geoffrey Plantagenet", The English Historical Review, volume 27 (July 1912), pp. 417-444
Personliga verktyg