Lavrentij Berija

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Lavrentij Berija

Lavrentij Pavlovitj Berija, Лавре́нтий Па́влович Бе́рия, född 29 mars (17 mars enligt gamla stilen) 1899 i Merkheuli nära Suchumi i Abchazien, Georgien, död 23 december 1953 i Moskva (avrättad i hemlighet), var en Sovjetisk politiker och militär av georgisk härkomst. Han var mellan 1938 och 1953 chef för säkerhetstjänsten NKVD och dess efterföljare, som så småningom (efter Berijas död) blev KGB.

Biografi

Berija härstammade från Mingrelien, en etnisk enklav i Georgien, vilket var samma land som Josef Stalin föddes och växte upp i. De båda inledde redan på 1920-talet ett nära samarbete, som varade ända fram till Stalins död 1953. Berijas väg till att (näst Stalin och utrikesminister Molotov) bli Sovjetunionens mäktigaste man inleddes i början av 1930-talet, då han utsågs till chef för säkerhetstjänsten NKVD:s transkaukasiska avdelning. Som sådan visade han total hänsynslöshet mot verkliga och inbillade fiender till kommunistpartiet. Detta uppskattades av Stalin, och 1936-1938 blev Berija partisekreterare i Transkaukasien.

Då NKVD:s högste chef Nikolaj Ivanovitj Jezjov hamnade i onåd hos Stalin, utnämndes Berija hösten 1938 till NKVD-chef. Med hjälp av Berija anklagade Stalin Jezjov för förräderi, och denne avrättades i februari 1940. Den sovjetiska säkerhetspolisen hade alltid använt sig av hänsynslös terror i sitt arbete, och arbetsmetoderna ändrades inte med Berija som högste chef. Slavlägren i GULAG-systemet byggdes ut ytterligare, och nya utrensningar på alla nivåer i samhället följde åren fram tills Tyskland angrep Sovjetunionen 1941.

Efter krigsutbrottet 1939 utsågs Berija till medlem i den nyinrättade försvarskommittén, och 1945 blev han av Stalin utnämnd till marskalk av Sovjetunionen. Berija behöll kontrollen över säkerhetstjänsten fram till Stalins död, men i maktkampen efter diktatorns död hamnade han i onåd hos de nya härskarna Nikita Chrusjtjov och Vjatjeslav Molotov. Han anklagades nu själv för förräderi och avrättades genom arkebusering.

Fördjupningslitteratur

• Montefiore, Simon Sebag, Stalin: den röde tsaren och hans hov. 3 uppl. Stockholm: Pan 2005. ISBN 91-7263-686-6
• Beria, Sergo, Beria, my father: inside Stalin's Kremlin. London: Duckworth 2001. ISBN 0-7156-3205-1

Externa länkar