Giganter

Från Rilpedia

Version från den 5 maj 2009 kl. 23.01 av Xauxa (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Pergamonaltaret i Berlin föreställande giganternas kamp mot olymperna

Giganterna var gudar som figurerar i olika versioner av grekisk mytologi, den främsta och bäst bevarade beskrivningen återfinns i Hesiodos Theogonin. Giganterna var Uranos (himlen) och Gaias (jorden) avkommor. De kämpar mot en annan grupp grekiska gudar, olymperna, i en strid som kallas gigantomachi.

I tidiga konstverk (500-talet f.Kr.) framställs de som traditionellt utrustade krigare som gör uppror mot olymperna. Senare (400-talet f.Kr.) avbildas de ofta med barbariska drag, där de strider mot olymperna med "ociviliserade" vapen så som påkar och stenar . Under den hellenistiska perioden framställdes giganterna ofta som halvt djurlika varelser, ofta med ormattribut.[1] Under Peisistratos tyrannos (mitten av 500-talet f.Kr.) blev motivet mycket populärt.[2] Ofta avbildas motivet gigantomachi tillsammans med två andra strider; centauromachi och amazonomachi. Alla tre motiv förekom på Fidias Athenastaty (Athene Parthenos) i Parthenontemplet i Aten, och det skickar en signal till omvärlden om Atens segrar.[3] Motiven var även vanligt förekommande i Delphi. Den mest uppenbara symboliken, och ett av skälen till att giganterna avbildas så frekvent under dessa epoker kan mycket väl vara att oordningen (giganterna) måste underkasta sig lagen och ordningen (olymperna).

Giganterna skall inte förväxlas med titanerna, som enligt grekisk mytologi var äldre gudar än giganterna.


Referenser

  1. S.Woodford, Images of Myths in Classical Antiquity, Cambridge University Press 2002, sid 122-126, fig 90, 91, 92, 93, 94
  2. The World of Athens. An introduction to Classical Athenian culture (Joint association of Classical teachers’ Greek course). Cambridge 1984
  3. K. Dowden, The uses of Greek Mythology, Routledge, London 1992
Personliga verktyg