Dykreflex

Från Rilpedia

Version från den 28 januari 2009 kl. 19.28 av 217.208.233.98 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

"Dykreflexen" är ett begrepp som det är vanligt att det finns många missuppfattningar om.

Det är egentligen flera reflexer som aktiveras när man kommer under vattnet. En av dem är Strupreflexen som på fackspråk heter LCR, den Laryngeala ChemoReflexen. Strupreflexen är en skyddsreflex som gör så att struphuvudet stängs när vatten eller andra vätskor åker ner i svalget. Andningen upphör då tillfälligt. Den lilla mängd vatten (ca 3-4 mm) som ev. finns i luftröret kommer då att sväljas ned. Dessutom slår hjärtat långsammare (ibland hälften så fort), blodtrycket höjs och blodet omfördelas från lemmarna till de inre organen. På detta sätt sparar spädbarnet syre. I reflexen ingår också rörelser med armar och ben för att hjälpa barnet upp till ytan igen. Reflexen är medfödd och mattas av med ökad ålder och trycks i vuxen ålder oftast undan av den mer dominanta hjärnbarken.

En annan reflex som aktiveras när området runt näsan och pannan kommer i kontakt med vatten är Trigeminusreflexen. Den ger ett likartat svar som LCR förutom att det inte ingår några sväljningsrörelser i denna.

En tredje reflex som aktiveras när ansiktet kommer i kontakt med vatten är Facialisreflexen som även den hjälper till att skydda luftvägarna från vatten.

De båda sistnämnda reflexerna finns aktiva även i vuxen ålder, medan LCR inte aktiveras normalt men kan göra det i vissa fall. (Se torrdrunkning)

För trodde man att "dykreflexen" var nödvändig för att ett barn skulle kunna gå på babysim. Nu vet man att det viktigaste är att man lär barnet att viljemässigt hålla andan för att kunna klara sig om barnet skulle hamna i vattnet ofrivilligt. Reflexerna har alltså ingen praktisk betydelse för barn som går på babysim.

Referenser:

  • Andersson, J., Schagatay E. (1998) Arterial oxygen desaturation during apnea in humans. Undersea and Hyperbaric Medicine 25(1): 21-5.
  • Andersson, J.P., Liner M.H., Runow E., Schagatay E.K. (2002). Diving response and arterial oxygen saturation during apnoea and exercise in breath-hold divers. J Appl Physiol 93(3): 882-6.
  • Butler, P.J., Jones D.R. (1997). Physiology of diving of birds and mammals. Physiol Rev 77(3): 837-99.
  • Craig, A.B., Jr. (1976). Summary of 58 cases of loss of consciousness during under water swimming and diving. Med Sci Sports 8(3): 171-5.
  • Elsner, R., Gooden B. (1983). Diving and Asphyxia. Cambridge, Cambridge University Press.
  • Goksör, E., Rosengren, L., Wennergren, G. Bradycardic Response during submersion in infant swimming. (2002) Acta Pediatr 91: 307-312.
  • Lagerkrantz, H., Edwards, D., Henderson-Smart, D., Hertzberg, T., Jeffery, H. Autonomic reflexes in preterm infants. (1990) Acta Pediatr Scand 79: 721-8.
  • Ferrigno, M., Grassi B., Ferreti G., Costa M., Marconi C., Cerretelli P., Lundgren C. (1991) Electrocardiogram during deep breath-hold dives by elite divers. Undersea Biomed Res 18(2): 81-91.
  • Lindholm, P., Sundblad, P., Linnarsson, D. (2002) Oxygen-conserving effects of apnoea in exercising men. J Appl Physiol 87: 2122-2127
  • Lindholm, P., Nordh, J., Linnarsson, D. (2002) Role of hypoxemi for the cardiovascular responses to apnoea during exercise. Am J Physiol Regul Integr Comp Physiol.
  • Halbower, AC., Jones, MD Jr., Physiologic reflexes and their impact on resuscitation of the newborn. (1999) Clin Perinatol 26:621-7.
  • Hong, S.K. (1987). Breath-hold bradycardia in man: an overview. The Physiology of Breath-hold Diving. C.E.G. Lundgren, Ferrigno M. Bethesda Maryland, Undersea and Hyperbaric Medical Society: 158-173.
  • Hong, S.K., Lin Y.C., Lally D.A., Yim B.J., Kominami N., Hong P.W., Moore T.O. (1971) Alveolar gas exchanges and cardiovascular functions during breath holding with air. Journal of Applied Physiology 30(4): 540-7.
  • Kooyman, G.L., Ponganis P.J., Howard R.S. (1999). Diving Animals. The Lung at Depth. C.E.G. Lundgren, Miller J.N., Marcel Dekker Inc. 132: 58-620.
  • Rosén KG. Reaktionsmönster vid dykövning (Reaction patterns during diving exercise). (1984) Läkartidningen 81: 2923-7.
  • Rosengren Ludmilla., Babysimboken
  • Rosengren L., Wennergren G., Reflexes involved at diving with small children, in manuscript
  • Schagatay, E., Andersson J. (1998) Diving response and apnoeic time in humans. Undersea and Hyperbaric Medicine 25(1): 13-9.
  • Schagatay, E., Holm, B. (1996) Effects of water and ambient air temperatures on human diving bradycardia. European Journal of Applied and Occupational Physiol. 73:1-6.
  • Schuitema, K E., Holm, B. (1998) The role of different facial areas in elicting human diving bradycardia. Acta Physiol Scand 132, 119-120.
  • Wennergren, G., Bjure, J., Hertzberg, T., Lagerkrantz H,. Milerad, J. Laryngeal reflex. (1993) Acta Pedriatr 82 Suppl 389: 53-6.
  • Wennergren, G., Bjure, J., Hertzberg, T., Lagerkrantz H,. Milerad, J. Hypoxia reinforces laryngeal reflex bradycardia in infants. (1989) Acta Pedriatr Scand 78: 11-7



Ibland används beteckningen "dykreflex" till ett annat fenomen. Det är sedan länge bevisat att det hos människan finns en dykrespons som annars kan finnas hos sälar, delfiner och djupdykande valar. Dykresponsen gör att även människan kan vara länge under vattnet och dyka djupt.

Dykresponsen gör att:

  • Pulsen hos dykaren sänks
  • Dykarens celler fungerar utan syre
  • Blodet centreras till lungor och hjärna för att spara syre
  • Kroppen skapar röda blodkroppar som innehåller syre
  • Vid upprepade dyk bygger kroppen upp en högre tolerans för koldioxid
  • Dykaren får högre blodtryck för att kompensera den lägre pulsen
  • Slagvolymen i hjärtat sänks för att kompensera att blodet centreras till lungor och hjärna
  • Blodkärl i lungorna fylls med blodplasma och reducerar hålrummet som blir i lungan när dykaren dyker djupt.

Se även

Personliga verktyg