Dalsbruk

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ruinen av Dalsbruks sista uppförda masugn, stod färdig 1850.

Kolugnarna i Dalsbruk, bild 1.

Kolugnarna i Dalsbruk, bild 2.

Dalsbruk (finska Taalintehdas) är det största samhället i kommunen Dragsfjärd i sydvästra Finland och över hälften av kommunens cirka 3500 invånare bor här.

Koordinater: 60°1.2′N 22°30.4′O / 60.02, 22.5067

År 1686 erhöll den svenske myntmästaren Daniel Faxell privilegiebrev för Dahls masugn. Kring denna masugn har sedermera samhället Dalsbruk vuxit fram. Dalsbruk som i alla tider varit bunden till järnindustrin, har i dess hägn upplevt såväl högkonjunkturer som svåra kriser, idag drivs brukstraditionerna vidare av bland annat Ovako Dalsbruk. Två gånger i veckan transporteras valstråd från Dalsbruk till Norrköping, med ms Anette genom Jönsson Novabolagen AB:s försorg.

Historia

I kronobyn Dahlen i Kimito socken erhöll före detta borgmästaren i Malmö, dåvarande myntmästaren, senare assessorn Daniel Faxell från Stockholm år 1686 tillstånd att uppföra en masugn, han hade redan tio år tidigare erhållit ett liknande privilegium för ett bruk å Koskis i Bjärnå, men båda dessa lades ned på 1690-talet, det i Dalsbruk anno 1693, men åter inståndsattes i början av 1700-talet. Under Faxells tid blåstes tackjärnet av svensk malm och utsmiddes senare vid Koskis hammarverk i nordligaste Tenala. Han kunde emellertid på grund av ekonomiska omständigheter ej länge behålla sina bruk utan de övergick i annan hand.

Bruket, som förstördes under Stora ofreden, var åter i gång 1732, efter att den i Sverige födde Mikael Hising (1687-1756), grosshandlare till yrket, år 1725 övertagit ruinerna av bruket. Han anlade även Björkboda hammarverk 1732, också beläget i Dragsfjärd, för utsmidandet av tackjärnet från Dalsbruk. Genom arv övergick de båda bruken senare till släkterna af Petersén och Ramsay. År 1850 uppfördes den sista masugnen och tre år senare ett manufakturverk, samt 1857 ett gjuteri och en smidesverkstad. Privilegium å ett puddel- och valsverk erhölls 1860 av bruksägaren Wolter Ramsay och från 1880 försiggick gjutstålsberedning i Siemens-Martin-ugn, vid anläggningen i Dalsbruk, den första i Finland. Ett tyskt bolag hade övertagit verksamheten. Genom de utvidgningar, som då företogs, och som avsåg fabrikation i stort för den ryska marknaden, svingde sig Dalsbruk upp till ett av de största i Finland. Till följd av tullförhållandena måste emellertid den stora och lovande driften nedläggas redan 1886. Efter flera års overksamhet inköptes bruket av Dalsbruks Aktiebolag, vars verkställande direktör 1896 blev handlanden, sedermera bergsrådet Edvin Lönnbeck. Nu begynte en ekonomiskt framgångsrik tid för det gamla bruket.

År 1900 fanns två Siemens-Martin-ugnar och Dalsbruk var under detta sekelskifte Finlands största järnverk, som sysselsatte närmare 2000 arbetare. Med sina anläggningar och talrika arbetarebostäder, sitt post- och telegrafkontor med mera påminde Dalsbruk under denna tid om en liten stad, varifrån bruksugnarnas tjocka rök syntes flera mil ut på havet. Ett par decennier senare, omkring 1924, fanns på Dalsbruk ugnar för tillverkning av träkol, masugn, martinverk och puddelverk, ett stort verk för valsning av stångjärn av alla dimensioner, vinkeljärn, spantjärn med mera. Ytterligare tillverkades kätting för olika behov och spik. Bruket ägde stål- och järngjuterier, ånghammarsmedja, mekanisk verkstad samt ett sågverk för eget behov. Märkligast var brukets stålgjuterier, vilka i främsta rummet hade sin marknad i Finland, men också delvis för export till utlandet. Tillverkningen av propellrar var en specialitet, och på deras framställan lades talrika studier. Bruket hade vid denna tid omkring 1000 anställda.

Sevärdheter

• Dalsbruks kyrka byggdes i slaggsten åren 1921-1922.

Se även

• Wilhelm Ramsay
• Wikimedia Commons har media som rör Dalsbruk
  Bilder & media