Varmbearbetning
Från Rilpedia
Varmbearbetning varmformning, sammanfattande benämning för olika typer av plastisk bearbetning av metaller vid temperaturer över rekristallisationstemperatur (ex. för stål mellan 600 och 900 °C och för bly vid rumstemperatur). Detta sker för stål vanligen genom valsning eller smidning, vid temperaturer som innebär att stålet är mjukt (800-1250°C, beroende bl.a. på ståltyp).
Syftet med varmbearbetning är både att, med låga krafter, ge det varma metallstycket en viss form samt att förbättra materialegenskaperna. Utgångsmaterialet för varmformning kan vara ett kokillgjutet ämne (ex. göt, eller stränggjutet ämne). Under den plastiska bearbetningen bryts gjutstrukturen ned, materialet rekristalliserar och kornstorleken minskar. Samtidigt utjämnas också s.k. segringar (ojämnheter i kemisk sammansättning) och porer välls samman. Efter varmbearbetningen är materialet starkare än efter gjutningen och avsevärt mer duktilt (motståndskraftigt mot sprickbildning/formbart). Varmbearbetning i form av ex. varmvalsning kan beroende op materialkvaliteten följas av kallbearbetningsoperationer som kallvalsning eller tråddragning. Dock får materialet en grov yta med dålig tolerans.
