Elvis Costello

Från Rilpedia

Version från den 7 maj 2009 kl. 17.32 av Ulf Knutsson (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Elvis Costello spelar i Italien i juni (2005).

Elvis Costello, egentligen Declan (Aloysius) Patrick McManus (mellannamnet Aloysius gavs inte vid födseln utan lades till senare), född 25 augusti 1954 i Paddington, London, är en brittisk sångare, låtskrivare och gitarrist. Han är sedan 6 december 2003 gift med jazzpianisten och sångerskan Diana Krall. Costello har irländskt ursprung, vilket han i vissa fall återknutit till i kommentarer och musikinfluenser.

Costello föddes i London-stadsdelen Paddington men växte upp i Twickenham i samma stad. Som 17-åring, 1971, flyttade han med modern till Birkenhead i Liverpool. Under 1970-talet spelade Costello på mindre scener i London, och etablerades som större artist i samband med punkvågen; ett faktum som fortfarande gör att hans skivor alltjämt sortaras in under "punk" i många sammanhang (jämför Blondie - noterbart är att Deborah Harry hör till de artister Costello samarbetat med). Hans musik har dock mycket lite med punk att göra, och utgör snarare en motpol genom sin alltigenom helgjutna musikaliska bildning och förfinade framförande. När termen new wave myntades passade den perfekt för att beskriva Costello - ett tag i alla fall, Costello hade snart lämnat även den genren bakom sig.

Bland de kompositörer han samarbetat med finns bland annat Paul McCartney (återkommande) och Burt Bacharach.

Intimt förknippat med Costellos genombrott och tidiga karriär är kompbandet the Attractions (Steve Nieve, Bruce Thomas och Pete Thomas). Costellos första skiva spelades dock in med några av de musiker som senare skulle komma att bli kända som Huey Lewis and The News.

Costello växlar obehindrat genre när det passar honom. En kritiker skrev att "Costello, the pop encyclopedia, can reinvent the past in his own image".[1]

De direkta influenserna bakom Costellos musik är otaliga. Mest iögonfallande är kanske Buddy Holly, delvis på grund av den visuella image Costello skapade sig i början av sin karriär.

Elvis Costello hyllade Joe Strummer efter hans död genom att på Grammygalan 2003 framföra London Calling tillsammans med Dave Grohl, Bruce Springsteen och Steven Van Zandt mfl.

Diskografi

Elvis Costello

Elvis Costello, 1979

Elvis Costello and the Attractions

Elvis Costello

Elvis Costello and the Brodsky Quartet

Elvis Costello

Anne Sofie von Otter och Elvis Costello

Elvis Costello

Elvis Costello and the Imposters

Elvis Costello



Personliga verktyg