Jan Waldenström
Från Rilpedia
Jan Gösta Waldenström, född 17 april 1906, död 1 december 1996, brorsonson till Paul Petter Waldenström, var en svensk läkare inom internmedicin, som först beskrev sjukdomen primär makroblobulinemi, eller Morbus waldenström.
Han föddes i Stockholm i en familj med stark läkartradition. Hans far, Johann Henning Waldenström (1877-1972)) var professor i ortopedi, och hans farfar, Johan Anton Waldenström (1839-1879) var professor i internmedicin.
Waldenström beskrev, 1944, patienter som led av ett hyperviskositetssyndrom (trögflytande blod), med onormala lymfocyter och antikroppar som påverkade benmärgen dysfunktionellt. Symtomen var anemi, lever- och mjältförstoring (hepatosplenomegali) samt blödning från bland annat slemhinnor.
Sjukdomen fick namnet primär makroglobulinemi, Waldenströms makroglobulinemi eller Morbus waldenström.