Charles Huntziger

Från Rilpedia

Version från den 29 december 2008 kl. 15.20 av Nicke L (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Charles Huntzinger undertecknar vapenstilleståndet 24 juni 1940

Charles Huntziger var en Fransk general, född 25 juni 1880 i Lesneven (Finistère), död 1 november 1941 nära Le Vigan, Garn i en flygolycka.

Han fullbordade 1900 sin officersutbildning vid Saint-Cyr för att sedan ta tjänst i kolonialinfanteriet. Under första världskriget tjänstgjorde han i krigsföringen mot Osmanska riket. Han var stabschef i den allierade expeditionsstyrkan. 1918 deltog han i utvecklingen av general Louis Franchet d'Espèreys offensiv mot tyska och bulgariska styrkor som skulle leda till allierad seger och undertecknandet av vapenstilleståndet i Mudros i oktober 1918.

Huntziger utämndes 1933 till huvudbefälhavare för de franska trupperna i Levanten. Han deltog senare i förhandlingarna kring Turkiets återinförlivande av Sanjaken i Alexandretta, som då var del av Franska mandatet i Syrien. Han tillträdde högsta krigsrådet 1938.

Under andra världskriget, 1939-1940, förde han ursprungligen befälet över den franska Andra armén, sedan den fjärde armégruppen i Ardennerna. Under slaget om Frankrike var han befälhavare över andra armén. Philippe Pétain anförtrodde honom med vapenstilleståndsförhandlingarna med Tredje riket och Italien. Han ledde den franska delegationen som undertecknade vapenstilleståndet i Compiègne den 24 juni 1940.

Efter vapenstilleståndet blev krigsminister i Vichyregimen, senare överbefälhavare för markstyrkorna (september 1941). Han undertecknade den antisemitiska förordningen om judar den 3 oktober 1940 (nio judiska generaler uteslöts från armén) tillsammans med Philippe Pétain, Pierre Laval, Raphaël Alibert, Marcel Peyrouton, Paul Baudouin, Yves Bouthillier och François Darlan.

Han dog i en flygolycka efter en militärinspektion 1 november 1941.

Personliga verktyg