Carl Enckell
Från Rilpedia
Carl Johan Alexis Enckell, född 7 juni 1876 i Sankt Petersburg, död 26 mars 1959 i Helsingfors, var en finländsk företagsledare, utrikesminister och diplomat.
Enckell genomgick kadettskolan i Fredrikshamn, och tjänstgjorde därefter som officer i Ryssland från 1896 till 1899. Därefter utbildade han sig till ingenjör i Dresden.
Efter februarirevolutionen 1917 blev Enckell ministerstatssekreterare för Finland i Petrograd och utsågs till det självständiga Finlands första diplomatiska representant i Sovjetryssland 1918. Han var Finlands utrikesminister mellan 1918 och 1919, även åren 1922 och 1924. Från 1919 till 1927 var han sändebud i Paris, och ledde den finländska delegationen vid fredskonferensen i Versailles och representerade Finland i NF mellan 1920 och 1926, bl.a. i samband med behandlingen av Ålandsfrågan. Dess utgång har betecknats som en diplomatisk seger för Enckell.
År 1928 trädde han i näringslivets tjänst. Han var medlem av flera statliga kommittéer, bolagsstyrelser och organisationsstyrelser.
I samband med andra världskrigets utbrott togs hans diplomatiska erfarenhet åter i anspråk. På sommaren 1944 utrikesminister i regeringen Antti Hackzell med huvuduppgift att uppnå fred med Sovjetunionen. Han hade sedan också en central roll i förhandlingarna med den i praktiken ryskledda internationella kontrollkommissionen som övervakade att Finland betalade sitt krigsskadestånd. Vid fredsförhandlingarna i Paris var han ordförande för Finlands delegation, och undertecknade således fördraget 1947. Vid förhandlingarna om VSB-avtalet i Moskva 1948 var han också framträdande. Han avgick som utrikesminister 1950.
