Partipiska

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Partipiska, informell benämning på bruket att inom ett politiskt parti övertala alla ledamöter i en beslutande församling att rösta på samma sätt i voteringar. Jämför whip. Tillämpas när de demokratiska mekanismerna blir för starka. Bruket av partipiska är vanligare i politiska system med litet inslag av personval eftersom det inte finns samma möjlighet för politiker att skaffa en egen plattform. Som exempel är det inte särskilt ovanligt i USA att ledamöter i kongressen av samma parti som presidenten röstar emot dennes förslag.

Partipiska i Sverige

Ett uppmärksammat exempel från 2005 på vad som skulle kunna kallas för partipiska är riksdagens behandling av ett förslag till etableringsfrihet i förskolan (bet. 2005/06:UbU13). Det unika med denna behandling var att en majoritet i riksdagen (bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet) beslutade om en ändring i en lag trots att regeringen aktivit motsatte sig detta. I en debattartikel i Dagens Nyheter dagen innan omröstningen skulle ske motsatte sig folkpartisten Nyamko Sabuni förslaget^[1]. Trots protesten i Dagens Nyheter valde Nyamko att dagen efter i riksdagen ^[2] stödja detta vilket gjorde att lagen blev en verklighet.

Det finns få exempel från svensk rikspolitik på motsatsen dvs när partipiskan inte "fungerar". Men ett känt exempel är från 1959 då folkpartisten Ture Königson valde att rösta mot partilinjen i frågan om ATP. Königsons röst blev den som avgjorde frågan.

I förslaget om den sk FRA-lagen var det flera ledamöter som inom regeringspartierna som motsatte sig lagen. I en första omgång blev förslaget återremitterat ( under dagen ) och sedan klubbades förslaget igenom under samma kväll. I artiklar redogjorde flera ledamöter att de utsatts för den sk partipiskan. De gav uttryck för en mer än kraftfull påverkan. Vissa ledamöter grät i kammaren^[3].

Referenser

1. ↑ DN.se Debatt - "Barn har rätt till andra värderingar än religiösa"
2. ↑ Riksdagen - Kammarens protokoll
3. ↑ aftonbladet.se -> Federley grät – och vann

 Denna artikel om politik eller statsvetenskap är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.