Roddarmadam
Från Rilpedia
Roddarmadamer kallades de kvinnor som skötte färjetrafik, det vill säga att i småbåtar transportera människor och gods över vatten mot betalning. Dessa rodderskor utgjorde ett helt nytt kollektiv inom färjedrivarnas skrå som i Sverige uppkom under 1600-talet.
I Stockholm utgjorde de en yrkesgrupp fram till mitten av 1800-talet. "Roddarmadamerna" kunde vara gifta eller ogifta kvinnor, som drev en sorts sjötaxi i skärgårdarna och mellan olika öar i Stockholms stad. Det var här en stor efterfrågan på båttransporter över Mälaren och Saltsjön, främst till och från Gamla stan. Roddarmadamerna i Stockholm var egna företagare och kända för sitt burdusa sätt och grova språk. Under 1800-talet konkurrerades de successivt ut av båtar framdrivna av dalkullor – vevslupar eller kullbåtar, innan ångbåtar till sist tog över trafiken. I Stockholm försvann den sista roddarmadamen först 1904.
Liknande färjedrivare fanns vid andra platser i världen som var delade av vattendrag. London hade ett liknande system för färjning längs med Themsen och i Venedig lever färjekarlens yrke vidare med stadens gondoljärer.
