Karl Cäsar von Leonhard
Från Rilpedia
Karl Cäsar von Leonhard, född 12 september 1779 i Rumpenheim (numera stadsdel i Offenbach am Main), död 23 januari 1862 i Heidelberg, var en tysk geolog och mineralog, far till Gustav von Leonhard.
Leonhard var under en tid av storhertigdömet Frankfurts tillvaro (1810-13) chef för dess domänförvaltning, kallades 1815 till vetenskapsakademien i München och blev 1818 professor i Heidelberg. Han tillhörde ursprungligen Abraham Gottlob Werners geologiska skola, men stod vid slutet av 1820-talet i det ultravulkanistiska lägret.
Hans viktigaste arbeten är Handbuch der Oryktognosie (1822; andra upplagan 1826), Charakteristik der Felsarten (1823-24), det första försöket till en petrografi, vidare den vidlyftiga monografin Die Basaltgebilde (1831-32) samt det populärt hållna verket Geologie oder Naturgeschichte der Erde (1833-44).
Ett litterärt centralorgan för flera närbesläktade vetenskapsgrenar skapade han genom "Taschenbuch für die gesammte Mineralogie" (1807-29) och dess fortsättning "Jahrbuch für Mineralogie, Geognosie, Geologie und Petrefaktenkunde", vars utgivande han 1830-58 ombesörjde tillsammans med Heinrich Georg Bronn.
Leonhard invaldes 1815 som korresponderande ledamot nummer 17 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Leonhard, 1904–1926 (Not).
