Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

En eller flera användare anser att denna text bör infogas i Erik Axel Karlfeldt. (Diskussion)

Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim är en diktsamling av Erik Axel Karlfeldt, utgiven på Wahlström & Widstrands förlag 1901.

I Karlfeldts tredje diktsamling återkommer Karlfeldts alter ego ungkarlen Fridolin, en blandning av odalbonde och kulturmänniska. Dikterna i samlingen har en litterär prägel med ett språk inspirerat av Karl XII:s Bibel och Bondepraktikan. Bland poeter som Karlfeldt lät sig inspireras av finns 1600-talsskalder som Wivallius, Stiernhielm och Lasse Lucidor och i dikterna finns också en rytm som hämtats från Bellmans visor.^[1]

Innehåll

• Inledningsdikt

Fridolins lustgård

• Lustgården
• De tysta sångerna
• I Juda städer
• Höstens vår
• Göjevisa
• Den drömmande systern
• Mikrokosmos
• Fridolins dårskap
• I kungalunden
• Nya skott
• Visa i enskogen
• Nu öppnar nattglim sin krona
• Längtan heter min arvedel
• Dina ögon äro eldar
• På värdshuset Kopparflöjeln
• Om en tillbörlig vrede
• En madrigal
• Maj i Munga
• Ett hjärta
• Böljeby-vals
• Aspåkers-polska
• Sång till säckpipa
• Bulan
• Fem farliga F
• Äppelskörd
• Svinaherden och greven med det goda ölsinnet
• Kom i lunden
• Sång till psaltare
• Löskekarlarnes sång

Dalmålningar, utlagda på rim

• Eden
• Elie himmelsfärd
• Jone havsfärd
• Jungfru Maria
• Majgreven
• Tuna ting
• Den rike ynglingen
• Yttersta domen

Noter

1. ↑ Nils P. Sundgren: Svalans svenska klassiker. Erik Axel Karlfeldt, Bonniers, Stockholm 1962, sid. 6. ISSN 99-0134162-0. 

Externa länkar