Julius Stockhausen
Från Rilpedia
Julius Stockhausen, född 22 juli 1826 i Paris, Frankrike, död 22 september 1906 i Frankfurt am Main, Tyskland, var en tysk baryton.
Stockhausen, som var son till den i Paris bosatta tyske harpvirtuosen Franz Stockhausen och en framstående sångerska, studerade vid Pariskonservatoriet och sång för Manuel García d.y i London samt förvärvade sig 1851-62 på konsertresor ett berömt namn.
Han dirigerade 1862-67 både orkester- och körkonserter i Hamburg, ledde med utmärkelse Sternska sångföreningen i Berlin 1874-78, var någon tid lärare vid Hochska konservatoriet i Frankfurt am Main och öppnade där 1880 egen sångskola, som vann internationellt anseende. I sin sångundervisning sammansmälte han mycket av det bästa i de italienska, tyska och franska skolorna och han var lärare till Karl Scheidemantel, Modest Menzinsky och Johannes Messchaert. Stockhausen författade Gesangunterrichtsmethode i två band (1886-87). Som sångare var han en av samtidens främsta. Han var Brahms favoritsångare samt uruppförde Die Schöne Müllerin av Schubert.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Stockhausen, Julius, 1904–1926 (Not).
