The Bell Curve
Från Rilpedia
The Bell Curve (full titel: The Bell Curve: intelligence and class structure in American life) är en kontroversiell bok av Richard J. Herrnstein och Charles Murray, som gavs ut 1994. Boken behandlar det känsliga ämnet ras och intelligens samt syftar till att utforska den roll som intelligens kan ha i förståelsen av sociala förhållanden i USA. Titeln syftar på den klockformiga (normalfördelade) kurva som IQ-testresultaten uppvisar.
Åtskilliga kritiker har avfärdat boken, vilken hävdar att den både dokumenterar och förklarar väsentliga skillnader i intelligens mellan individer och grupper i olika "rasgrupperingar" i Amerika. Andra har hävdat att boken mest kritiserats för att den vågar undersöka ett ämne som i USA är tabu.
John C. Culbertson, University of Kansas skrev:
- "...hela boken ägnas inte åt etnicitet och intelligens. Senare halvan av boken behandlar detta ämne, men första halvan beskriver en framväxande intellektuell elit bland vita amerikaner, och hur detta bidragit till uppdelningen i grupper med olika intellektuell förmåga." [1]
Frank Miele, som intervjuade Murray 1995 i samband med en recension av boken i tidskriften The Sceptic, skrev:
- "Men den mest explosiva frågan bland argumenten i The Bell Curve är att en del av skillnaden i medelvärden för IQ mellan den vita Europeiska befolkningen i USA och den afrikansk-amerikanska befolkningen (stadardavvikelse om 15 poäng) förmodligen kan hänföras till genetiska faktorer. Ingen i forskningsområdet förnekar detta. Diskussionen rör varför skillnaden finns där och, förstås, om och i så fall hur den kan minskas." [2]
I samma tradition som Harvard-forskaren Arthur Jensen androg Murray och hans medförfattare långa rader av statistiska data vilka visar samband mellan 'ras' och resultat i olika IQ och anlagstest. På grundval av detta drar författarna slutsatsen att intelligence är till mellan 40% och 80% en ärvd egenskap och starkt kopplat till 'ras'. (Jämför artikel på engelska Wikipedia om ras och intelligens, Race and Intelligence)
Dr. Herrnstein avled innan boken publicerades, varför Charles Murray lämnades att själv försvara boken mot kritiken. När boken kom ut avfärdade en del kritiker författarna som nazister medan andra hävdade att deras forskning var felaktig. Ett offentligt uttalande underskrivet av 52 välkända forskare publicerades i The Wall Street Journal den 3 december 1994, i försvar för en del av slutsatserna i boken.
Stephen Jay Gould gav en detaljerad vetenskaplig kritik av resultaten i The Bell Curve i den reviderade utgåvan av sin bok The Mismeasurement of Man (1996), där han framlägger kritik punkt för punkt av dess slutsatser. Murray genmälde att Gould feltolkat hans slutsatser - till exempel, hävdar han, påstår Gould att Murray fokuserar begreppet intelligens på en enda faktor, medan Murray hävdar att han inte anser att det finns någon sådan enda faktor. Annan kritik, som ännu inte bemötts av Charles Murray eller dennes supporters, framlades av James Heckman 1995 och hävdar att det finns allvarliga fel i de statistiska metoder som använts i boken.
En annan populär bok skriven åtminstone delvis som ett genmäle till påståenden i The Bell Curve är den Pulitzerpris-belönade Guns, Germs and Steel (på svenska Vete, vapen och virus) av Jared Diamond. Diamond menar att skillnaderna i den nivå av teknologi som framställts av olika raser (historiskt sett) är resultat av faktorer som terräng eller tillgängligheten av naturresurser, inte skillnader i intelligens.
Stöd för Diamonds mening finns:
- "Afrikas eftersläpning mitt ibland oerhört rika naturtillgångar är ett uppseendeväckande exempel på det faktum att materiell framgång beror på personliga egenskaper, sociala ramar och institutioner, och politiska arrangemang som underlättar ansträngning och prestation, inte bara fysiska förutsättningar." (P. T. Bauer, 1981, Equality, the Third World and Economic Delusion, London, Melthen)
Till sist är ändå enligt Diamond den viktigaste faktorn för teknisk landvinning ett geografiskt läge som underlättar utbyta av tekniskt kunnande med många och avlägsna kuturer. Enligt Diamond är också de regioner i Afrika som förblivit mest primitiva de som är mest geografiskt isolerade.
En nyutkommen uppsats i Psychological Review, "Heritability Estimates Versus Large Environmental Effects: The IQ Paradox Resolved" framlägger en mekanism som genom vilken omgivningens påverkan på IQ skulle ökas genom självförstärkning. Detta skulle kunna överbrygga motsägelserna mellan den ståndpunkt som vidhålls i The Bell Curve och dess anhängare å ena sidan, och de i försök upprepade iakttagelserna av utveckling under gynnsamma förhållanden å andra sidan.
Jämför
- Ovan nämns Goulds reviderade utgåva (1996) av The Mismeasurement of Man. Den svenska översättningen Den felmätta människan (1983) avser bokens förstautgåva (1981), vilken naturligtvis inte kan kommentera The Bell Curve".
Citat
Gottfredson, Linda S.; "Mainstream Science on Intelligence". Utgiven i The Wall Street Journal, 13 december 1994, och även i Intelligence, januari-februari 1997.
Externa länkar
- Intervju med Charles Murray, medförfattare till The Bell Curve
- Kritisk analys av metoderna i The Bell Curve
- James Heckmans kritik av Murrays and Herrnsteins statistiska teknik
- Uttalande från American Psychological Association 1996 angående frågor som tagits upp i The Bell Curve
- "The Heritability of IQ"; Nature, 1997 Jul 31;388(6641):468-71
- "Heritability Estimates Versus Large Environmental Effects: The IQ Paradox Resolved"; Psychological Review, 2001, Vol. 108, No. 2, 346?369
- "The Bell Curve Flattened: Subsequent research has seriously undercut the claims of the controversial best seller."
Extern länk som citerats i artikeln:
