Karatjajsjön

Från Rilpedia

Version från den 17 april 2009 kl. 12.37 av 84.244.213.74 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Koordinater: 55°39′39,02″N 60°51′12,48″O / <span class="geo-dec geo" title="Kartor, flygfoton och andra data för Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken "," Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken ","">Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken ",", Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken ","

Karatjajsjön (ryska: Карача́й) var en gång en liten sumpig insjö vid södra Uralbergen. Idag är den enligt en rapport om kärnavfall från Worldwatch Institute, baserat i Washington, D.C., världens mest förorenade plats.

Majak har sedan 1946 producerat plutonium för kärnvapen vid det såkallade Tjeljabinsk-40-komplexet som täcker en yta på cirka 90 km² öster om Uralbergen 55º44′ N 60º54′ Ö.[1]

Totalt anses Majak ha läckt ut fem gånger så mycket radioaktivt material som Tjernobylolyckan, Sellafield och all världens atmosfäriska kärnvapenprov hittills släppt ut tillsammans.[2]

Från 1949 till 1951 dumpades medel- och lågaktivt avfall från komplexet i Tetjaflodens flöden som sedan via floden Ob hamnade i Karahavet. När detta upphörde år 1951 dumpades istället medel- och högaktivt avfall i den sumpiga Karatjajsjön som täcker en yta på cirka 0,5 kvadratkilometer. Dumpningen av högaktivt avfall upphörde år 1953, men under tre decenium föregick dumpning av medel- och lågaktivt avfall.[3] Sjön ackumulerade cirka 4,4[4] Exabecquerel radioaktivitet och är därför antagligen jordens idag värst förorenade plats. Vid en torka år 19671970 spreds stora mängder radioaktivt material via vindar från de uttorkade sjöbankarna över en yta på omkring 1 800 kvadratkilometer.

I ett försök att hindra ytterligare läckage fylldes sjön mellan 1978 och 1986 med nästan 10 000 ihåliga betongblock. Idag är sjön helt täckt med cement.

Se även

Referenser

  1. http://www.nrpa.no/archive/Internett/Publikasjoner/Stralevernrapport/2008/StralevernRapport_3_2008.pdf
  2. http://www.sandia.gov/ASC/russia/contamination.html
  3. http://www.american.edu/TED/ural.htm
  4. http://www.globalsecurity.org/wmd/world/russia/chelyabinsk-65_nuc.htm

Externa länkar

Personliga verktyg