Takasues dotter

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Takasues dotter (菅原孝標女, Sugawara no Takasue no musume), (1008 – minst 1059), var en japansk hovdam på tiohundra-talet, vars självbiografi meriterat henne som japansk föfattare. Hennes verkliga namn är inte känt, men hon kallas även Lady Sarashina som är huvudpersonen i hennes memoarer. Till skillnad från andra av sina samtida vid det kejserliga hovet framstår hon inte som någon framgångsrik karriärist utan snarare som en sociofob, lite bortkommen och världsfrånvänd dam. Hennes resedagbok Sarashina Nikki från åren 1020 – 1059 under den klassiska Heian-perioden hör till de världslitteraturens första romaner och personligt hållna självbiografiska berättelser, som företrädesvis skrevs av kvinnor. Om sitt liv berättar hon att hellre än i verkligheten hade hon velat leva i den samtida romanen om Genji:

"Jag var ständigt upptagen av mina dagdrömmerier och när jag någon gång begav mig till ett tempel kunde jag inte förmå mig att be om ett helt vanligt liv som alla andra".

En livskänsla som inte känns obsolet.

Biografiska data

Författarens givna namn är okänt och hon omtalas på det sätt som var gängse etikett vid hovet, som dotter till fadern av den övre medelklassfamiljen Sugawara med litterärt förflutet. Lady ”Sarashina”s egen berättelse börjar i barndomen i Heian-Kyō, nuvarande Kyoto. Hennes far Takasue hade 1017 blivit utsedd till guvernör i den avlägsna östliga provinsen Kazusa, nuvarande Chiba prefektur och strax söder om Hitachi, dit det bar iväg år 1032. Relativt hedersamma utnämningar, men hovadeln i huvudstaden betraktade dessa lantliga trakter som primitiva och föraktliga och såg en sådan utnämning som förvisning i exil. Fadern lämnar sin maka i Heian och reser med dottern och ny fru ut till provinsen. Fyra år senare blir han återkallad till Heian-Kyo.^[1].

Dotterns hågkomster från den tre månader långa och strapatsrika resan åter till Heian är unika i Heian-litteraturen, om än kärnfull och geografiskt felaktig. Så här beskriver hon Fujiberget, då en aktiv vulkan:

Det har den mest ovanliga form och förefaller ha blivit målat mörkblått; dess tjocka täcke av osmält snö ger intryck av att berget bär en vit rock över en dräkt av djupt violett.^[2]

Hon skäms när hon minns att hon hade glatts av att läsa berättelser så till den grad att hon bett till sin Buddha Yakushi staty att få möjlighet att läsa dem alla, förvisande andligt liv till lägre prioritet, trots flera drömmar vilka hon tolkar som förmaningar från himlen. Hon noterar sin lycka, när hon får en komplett kopia av Genji Monogatari och hur hon drömmer om att uppleva en romans såsom de som beskrivs däri. När hennes liv inte faller så väl ut som hon hade hoppats, så skyller hon på sitt beroende av sagor, som fick henne att leva i en fantasivärld och försumma sin andliga odling. Dessa anteckningar är imponerande minnen från hennes återkomst, dvs resa och drömmar, sin fader och syster med att hon nästan totalt glömmer bort sin make, söner och dagliga liv.

Dottern tillbringar sin ungdom i faderns hus. Runt trettio år när hon var till åren efter Heian standard, gifte hon sig och blev en sorts kammarjungfru. Hon var alltför blyg och gammal för att göra karriär vid hovet och alltför likgiltig inför sin make och barn, vilka knappast nämns i hennes dagbok. Hon slutade skriva i femtioårsåldern och inga detaljer om hennes frånfälle är kända. Heian-aristokraten förväntades uttrycka melankoli och sorg över livets korta tid och detta var något som Lady Sarashina verkar ha varit särskilt uppriktig om, för att varje dödsfall i hennes liv (speciellt systerns och faderns) gjorde hennes liv alltmer smärtsamt.

Om resedagboken

Dagböcker, nikki, betraktas som en särskild genre i den japanska litteraturen, där några verk från 900-talet inspirerade de författande hovdamer som kom att bestämma dess form. Många liksom denna är reseskildringar skrivna med stavelseskriften hiragana, där yttre färder samtidigt blev en inre resa genom livet. Den berättande texten bryts av dikter, waka, som kan vara beskrivning av de natursköna platser som passeras eller delar av samtal mellan hovfolket. Anspelningar på tidigare poesi är viktiga inslag och grepp som mono no aware (物の哀れ), ett vemod över alltings flyktighet och ma (間), tomt mellanrum, är viktiga inslag.

Beträffande Lady Sarashina så är Sarashina ett geografiskt distrikt som aldrig nämns i dagboken, men anspelas på i ett av bokens poem och av okänd anledning blev valt som namnet på hela berättelsen: Hon kan ha kallats ättestupa (姥捨て山) Ubasute yama, ty Obasute förekom i originalet i Sarashina^[3].

Berättelsens originalmanuskript finns inte bevarat, men poeten med mera Fujiwara no Teika beundrade dagboken på äldre dar till den grad att han skrev av den för eget bruk. ^[4]. Teikas avskrift restaurerades några hundra år senare, varvid sidorna råkade i oordning och senare kopior blev utan sammanhang. Detta upptäcktes och rättades till först på 1920-talet och verkets storhet blev uppenbar.

Vibeke Emonds översättning till svenska utgår från en japansk version från 1973. Hon har försett den med ett initierat förord och utförlig notförteckning. Tiohundratalets japanska och då speciellt det förfinade sätt som man uttryckte sig på i de kejserliga hovkretsarna vore svår att följa utan noternas förklaringar. Den erbjuder stora tolkningsproblem, eftersom satser och enskilda ord med flit är mångtydiga och ofta syftar på tidigare händelser och företeelser i andra berättelser och poem.

Verk

• Sarashina nikki (更級日記), Utgåva sammanställd av Sekine Yoshida, Kōdansha, Tokyo (1977)
  • Om mitt liv, översättning Vibeke Emond, Ellerströms förlag (2007). ISBN 91-7247-154-9
• Yowa no Nezame (夜半の寝覚), Sömnlösa midnätter
• Hamamatsu Chūnagon monogatari (浜松中納言物語), Hamamatsu Chūnagon-sagan

Referenser

1. ↑ Vibeke Emonds förord och noter till Om Mitt Liv (2007)
2. ↑ Morris, Ivan, översättn.: As I Crossed a Bridge of Dreams: Recollections of a Woman in Eleventh-Century Japan. Penguin Classics, 1989 (nytryck). ISBN 0140442820
3. ↑ Nishishita, Kyoichi. Commentary. Sarashina Nikki. Rev. Kyoichi Nishishita. 1930. Tokyo: Iwanami, 1963.
4. ↑ sid 80 och 29 av Fujiwara Teika's Hundred-Poem Sequence of the Shoji Era, 1200, översatt av Robert H. Brower, Sophia University (1978); OCLC 6277172

Externa länkar

• e-texter av Takasue no musume's arbeten vid Aozora bunko (på japanska)