Kurdernas historia
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Kurdernas historia brukar räknas från de forna gutierna som levde och härskade i hela nordvästra Mesopotamien[Ifrågasatt uppgift][källa behövs] år 2100 f.Kr. Det var gutierna som bildade kurdväldet Kardunijash och motstod hettiterna i norr när de försökte inta Mesopotamien. Gutierna härskade på samma område i 1 000 år.
Många påstår att det var kyrtyerna som Alexander den store hade gjort bekantskap med på Zagros-bergen. Detta säger oss vidare att det historiska och geografiska område, som idag kallas Kurdistan, är ett urhem för kurdernas förfäder gutierna, kytierna och mederna (500 f.Kr.).
År 990 e.kr stormade den kurdiska kungen Marwan[källa behövs] den högt belägna basaltstaden Amîda (DiyarîBekr), vid övre Tigris, vilken dittills varit under ständigt arabiskt-islamiskt herravälde sedan islams arméer erövrade staden i 700-talet. Med expansionen av islam delade araberna upp Mesopotamien och dess angränsande områden efter tre stamfäder i lika många delar eller landskap (diyar). Dessa stammars tre stamfäder var Nesars söner Rabie, Nasar samt Bekr. Bekir slog sig ner i Mesopotamiens nordligare del, i övre Tigris bergland, som uppkallades efter honom; Diyar-î Bekr.
Denna stads (Diyar-i Bekr) förlust var i sig själv tillräcklig i arabernas ögon för att fullständigt misskreditera det dåvarande kurdväldet (marvaniderna). Från den gråa forntiden härstammar staden "Amid" som idag kallas Diyarbekir, förknippade nämligen traditionen och sagan med underbara och hemlighetsfulla ting i överflöd. När Marwan tog den befästa staden från araberna, ansågs han för att vara den motståndskraftigaste i hela den islamska orienten. Man tillskrev honom en ålder av fyra tusen år. Än idag är anblicken av staden storartad. De väldiga urgamla basaltmurarna (de byggdes år 349 e kr av den romerske kejsaren Justinianus och det sägs att den är världens näst längsta mur efter den kinesiska muren)-[2] och deras fyrkantiga försvarstorn tronar kanske ännu i sin ursprungliga form och plan på den höga flodstranden, utefter vilken den pilsnabba Tigris brusar fram" skriver den tyske författaren och historikern A. V. Schweiger Lerchenfeld om Marwan och marwaniderna.
Den kurdiska kungen Marwan var likaså grundläggare av en på sin tid berömd kungaätt, marwaniderna, som härskade i hundra år bortåt Eufrats och Tigris högland. Marwaniderna hade även de andra murstäder Mia-Farqin (Silvan), och den bergiga Bedlîs inom sitt kungadöme (990-1096). Sheddadiderna (951-1174) i norr och hasawahidierna (959-1015) i sydost var två andra kurdiska dynastier som härskade kring Gandja och Kermanshah. Ayyubider (1169-1250) med den magnifike Saladin härskade över hela den islamiska Mellanöstern från Persien till Egypten.
Religion
Zarathustras lära, mazdeismen, är kurdernas ursprungliga religion. Under 600-talet gjorde islam sitt intåg i Kurdistan och den omfattar nu cirka 70 % av Kurdistans befolkning. Kvarlevor från den ursprungliga religionen mazdeismen är ännu idag en tro som följs av de cirka 10 % av kurderna, som kallas jezider. Dessutom finns judiska och kristna kurder (keldaner). I Israel lever cirka 200.000 kurdiska judar idag. I Kurdistan också lever kristna armenier och syrianer.
