Ferdinand de Saussure

Från Rilpedia

Version från den 3 maj 2009 kl. 15.03 av RibotBOT (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ferdinand de Saussure

Ferdinand de Saussure, född 1857, död 1913, är en schweizisk lingvist som räknas som strukturalismens grundare. Av hans publicerade skrifter är Cours de linguistique générale (1916) (sv. Kurs i allmän lingvistik) kanske hans mest kända. Det är en samling anteckningar från föreläsningar han höll mellan 1907 och 1911.

Strukturalismen är en av två huvudinriktningar inom semiotiken. Ett språk finns som både ett system och som användning. Ett tecken består av två delar, dels ordet/bilden och dels konceptet/idén. Till exempel ett träd. Ordet "träd" och vad du ser framför dig när du läser ordet bildar ett tecken. De två delarna finns inte var för sig utan existerar bara tillsammans. Däremot är det relationen mellan dem som skapar mening.

Det finns givetvis inget som säger att ett träd är just ett träd, man hade kunnat säga "brugduf". Tecken är godtyckliga. Varje tecken måste sättas in i ett sammanhang för att få betydelse. Ett känt exempel är trafikljusen. Om vi bara ser en röd cirkel är det svårt att veta vad det betyder, men tillsammans med en gul och grön cirkel får det ett sammanhang och en innebörd. Betydelserna av ett tecken är inte satta i sten utan ändras efter hand men det är ett sätt att organisera vår omvärld.

Saussure delade in språk i två delar. Den första är grammatik, regler och koder som behövs för att det ska gå att kommunicera. Detta kallade han för langue. Den andre är parole, själva talandet eller skrivandet, språkets yta. Langue ansåg han vara den sociala delen av språket och att det gick att studera djuplodande och med vetenskaplig precision. Det är hans studier av språket på en sådan strukturell nivå som gjort att han kallas för strukturalist.

En annan tanke hos Saussure var att man bör skilja på diakronisk och synkronisk språkbeskrivning. Det diakroniska perspektivet, alltså att man studerade språkens utveckling och genetiska släktskap, var dominerande under 1800-talet. Mot detta ställde Saussure vikten av att studera språket som ett system, fungerande vid en viss tidpunkt.

Saussure menade att språket inte kom från Gud utan från gemensamma, outtalade kulturella värderingar. Ingen människa har ett komplett eget språk utan det är något kollektivt. De nyss nämnda trafikljusen måste inte vara just röda, gröna och gula utan vilka färger som helst, men alla måste vara medvetna om det. Tankar är beroende av språk.

Personliga verktyg