Samkhya
Från Rilpedia
Sāmkhya är det äldsta av hinduismens sex filosofiska system. (De andra systemen är yoga, nyāya, vaiśesika, pūrva-mīmāmsā och vedānta) De hinduiska filosofiska systemen brukar delas upp i par och då brukar Sāmkhya och yoga bilda ett par. Det som skiljer Samkhya från de andra filsofiska systemen är att det inte bygger på någon sutratext, vilket de andra systemen gör. Samkhya har präglat hinduismens människo- och gudsuppfattning så pass mycket att Samkhya sägs vara hinduismens filosofi.
För Sāmkhyasystemet är Sāmkhyakārikā (cirka år 350-450 e.Kr.) en viktig och grundläggande text. Sāmkhyakārikā består till största delen av korta meningar som inte förklarar någonting i sig själv, utan det är meningen att man ska lära sig texten utantill med hjälp av de korta meningarna som stödord. För att förstå och tolka Sāmkhyakārikā finns Yuktidīpikā och Tattvakaumudī som är kommentarer till Sāmkhyakārikā. Tattvakaumudī är numer den text som används i Indien för att förstå och tolka Sāmkhya.
Sāmkhya är ett dualistiskt system, där de två principerna är puruṣa (medvetandet) och prakrti (materien, bestående av ljus, mörker och energi). Allt i världen utom puruṣa består av prakrti. I Sāmkhya-systemet räknar man med att det finns 25 kategorier som existerar. Den första kategorin är jord och den sista är puruṣa (medvetandet eller självet). Inom vishnuismen och shivaismen har man lagt till några extra kategorier för att förbinda gudarna till det världsliga. I Sāmkhyasystemet finns det tre sätt som man kan uppnå sann kunskap på. Det är genom perception, slutledning och pålitlig auktoritativt vittnesbörd, där det viktigaste sättet att uppnå kunskap är genom slutledning (anumāna).
Många utav samkhyas föreställningar är baserade på upanishaderna. Världen uppfattas som verklig, men att självet är skiljt från världen och även kroppen. Genom kunskap om verklighetens sanna natur kan människan frälsa sig själv. Detta är målet, att nå moksha (frälsning) och slippa att återfödas. Samkhya, liksom de andra filosofiska systemen, menar att människan inte behöver någon guds nåd för att kunna frälsas. Det man måste förstå, enligt samkhya, är att självet inte är kroppen, känslorna eller tanken. Man måste förstå att självet är purusa.
Källor
Knut A Jacobsen: Hinduismen-Historia, tradition, mångfald, Natur och Kultur, Stockholm 2004.
Gavin Flood: An introduction to Hinduism, Cambridge University press, Cambridge 1996.
