Karl Leonhard Reinhold
Från Rilpedia
Karl Leonhard Reinhold, född 26 oktober 1758 i Wien, död 10 april 1823 i Kiel, var en österrikisk filosof, professor vid universiteten i Jena och Kiel, som verkade i övergången mellan upplysningen och den tyska idealismen. Reinhold bidrog betydligt till att introducera kantianismen i den tyskspråkiga världen.
Biografi
Karl Leonhard Reinhold blev i mycket unga år novis i jesuitorden, och då denna förbjöds i Österrike, ingick han i ett barnabitkollegium i Wien, som förestods av Sankt Barnabasorden, där han blev lärare i filosofi. Snart förde honom dock hans filosofiska studier så långt bort från kyrkoläran att han vid 25 års ålder flydde ur klostret. Han blev då medarbetare i Christoph Martin Wielands tidskrift Der teutsche Merkur, där han bland annat skrev Briefe über die Kantische philosophie (1786-87), som i hög grad bidrog att göra Immanuel Kants lära bekant i vidare kretsar.
Då han 1787 blivit professor i filosofi vid universitetet i Jena, slöt han sig till en början nära till den kantska filosofien. Men redan i sitt arbete Versuch einer neuen theorie des menschlichen vorstellungsvermögens (1789) gick han i vissa punkter utöver Kant. Särskilt sökte han övervinna den kantska motsättningen å ena sidan mellan sinnlighet och förstånd och å den andra mellan teoretiskt och praktiskt förnuft. Han saknar hos Kant en högsta grundsats som allt kan härledas ur, och tror sig ha funnit en sådan i "satz des bewusstseins" (satsen om medvetandet) som han formulerar i följande princip: "Föreställningen särskiljes i medvetandet från det föreställda och från den föreställda samt refereras på båda". Härur söker Reinhold härleda såväl teorin om det genom föremålen givna innehållet i medvetandet, som läran om de av subjektet spontant frambringade kunskapsformer som till enhet sammansluter den givna mångfalden.
1793 flyttade han till Kiel, där han verkade som professor till sin död. Då han hos Fichte fann sitt enhetssträvande ännu bättre tillgodosett än i sin egen föregående filosofi, anslöt han sig i Auswahl vermischter schriften (1796) till dennes riktning, liksom han några år därefter påverkades av Christoph Gottfried Bardili och längre fram av Friedrich Heinrich Jacobi. Hans slutliga ståndpunkt utvecklas i Die alle frage: was ist wahrheit? (1820).
Han var i egenskap av professor lärare år bland andra Novalis, Franz Paul von Herbert, Johann Benjamin Erhard, Friedrich Karl Forberg och Friedrich Immanuel Niethammer.
Standardbiografin över Reinhold har skrivits (1825) av hans son Ernst Reinhold (1793-1855), som från 1824 beklädde en filosofisk professur i Jena och liksom fadern utgick från den kantska filosofien, som han utvecklade till idealrealism och spekulativ teism.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
