Fredrik Cygnaeus
Från Rilpedia
Fredrik Cygnaeus, född 1 april 1807 i Tavastehus, död 7 februari 1881 i Helsingfors, var en finlandssvensk skald och konstdomare,
Cygnaeus föddes i Tavastehus där hans fader då var kyrkoherde. Han blev student i Åbo 1823 samt filosofie kandidat och magister i Helsingfors 1832, tjänstgjorde därefter några år såsom lärare vid Finska kadettkåren i Fredrikshamn och sedermera vid skolor i Helsingfors. På grund av en 1839 utgiven och offentligen försvarad avhandling, Commentationis de Hannibale pars prior, blev han samma år docent i historia. 1843 anträdde han en utrikesresa, från vilken han återvände först 1847. Frukter av denna resa var diktsamlingen Ljus och skugga (2 häften, 1845-1846) och en urkundssamling, Bidrag till de nordeuropeiska folkslagens historia, hemtade ur sydeuropeiska källor (1848). 1854 utnämndes Cygnaeus till innehavare av den då nyinrättade professuren i estetik och modern litteratur, för vilken tjänst han speciminerat med avhandlingen Konung Erik XIV såsom dramatisk karakter uppfattad (1853). År 1867 erhöll han avsked såsom emeritus.
Cygnaeus Skaldestycken utgavs samlade 1851-1870 (6 delar). Andra och tredje delarna av denna samling innehåller de stora dramerna Claes Flemings tider (1851) och Hertig Johans ungdomsdrömmar (1854). Dikter förekommer även i de flesta av de många "ströskrifter" Cygnaeus utgav, såsom Jääkynttilät (1837), Höstispiggarne (1841), Afhandlingar i populära ämnen (2 häften, 1852-1853), Små häften rörande litteratur och konst (1867-1868) samt Drag ur våra kulturförhållanden och tänkesätt nuförtiden (1874). För övrigt innehåller dessa skrifter uppsatser i historiska och estetiska ämnen, tal med mera. Nämnas bör jämväl de biografiska skildringarna Johan Jacob Nervander (1848), Joachim Zachris Duncker och hans omgifning (1858) samt Teckningar ur Frans Michael Franzéns lefnad (1872). Även Runebergs skaldskap gjorde Cygnaeus till föremål för granskning och tolkning, i skrifterna Om Fänrik Ståls sägner (1861) och Om Johan Ludvig Runeberg (1873, huvudsakligen avtryck ur Jääkynttilät).
Kännetecknande drag i alla dessa skrifter är: det glänsande bildspråket, som genom sin djärvhet oftast överraskar och hänför läsaren, men stundom även genom sin färgprakt verkar förvirrande, samt en stark hänförelse för livets ideala makter och en glödande fosterlandskärlek. Tillika var Cygnaeus en bland Finlands utmärktaste talare; det tal, som han höll för fosterlandet vid Florafesten 1848 på en äng nära Helsingfors, fick en varaktig fosterländsk betydelse. För den bildande konstens uppkomst i Finland verkade han kraftigt såsom den ledande (från 1848) inom Finska konstföreningen, vars ordförande han var 1863-1878. Genom den personliga beröringen utöfvade Cygnaeus stor inverkan på sina samtida, särskilt bland den akademiska ungdomen. Den fosterländska konsten, den dramatiska och musikaliska såväl som den bildande, hade i honom städse en varm och trogen förkämpe.
Sina konstskatter och sin villa i Brunnsparken testamenterade Cygnaeus till Finlands folk (Cygnaei galleri). Hans Samlade arbeten utgavs 1881-1892 i 11 band av E. Nervander. Sista delen innehåller en av denne författare skriven biografi, Minne af Cygnaeus. Jämför även minnestal av S. G. Elmgren (i Acta soc. scient. fenn., 1883) och av Zacharias Topelius (samma år).
Publikationer
- Jääkynttilät, Ströskrift I (1837), dikt och prosa
- Höstispiggarna (1841), dikter
- Johan Jacob Nervander (1848)
- Skaldestycken (1851–1857, flera delar, innehåller bl a dramerna Claes Flemings tider och Hertig Johans ungdomsdrömmar)
- Det tragiska elementet i Kalevala (1853), studie
- Erik XIV som dramatisk karakter (1853), studie
- Om Fänrik Ståls sägner (1862), studie
- Om Johan Ludvig Runeberg (1873), studie
- Biografi om F. M. Franzén
- Samlade arbeten (1881–1892)
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
