Sabor
Från Rilpedia
Sabor är namnet på Kroatiens parlament. Sabor är beläget i äldsta stadsdelen Gornji Grad (Övre staden) i huvudstaden Zagreb och har mellan 100 och 160 ledamöter. Ledmötena väljs på ett mandat om fyra år. Nuvarande antal (år 2009) ledamöter är 154. Fem ledamöter representerar de etniska minoriteterna i landet.
Historia
Redan under medeltiden samlades kroatiska adelsmän för att fatta beslut rörande de områden som de behärskade. En del av dessa möten var lokala medan andra var av nationell karaktär. Dessa möten kom att bära olika namn såsom stanak, shod, shodište, spravišće, sbor, sborište, vijeće, skupština och sabor. Det sistnämnda var det vanligaste namnet på dessa möten och gav sedermera även namnet till Kroatiens parlament. På 800-talet kröntes den första kroatiske kungen men det första ”sabor” för vilket det finns skriftliga bevis i form av ett protokoll och slutsatser hölls den 19 april 1273[1]. Vid parlamentsmötet i Cetin (Cetinski sabor) den 1 januari 1527 valdes Ferdinand I av Österrike till kung av Kroatien. Den 29 oktober 1918 fattade det kroatiska parlamentet det historiska beslutet att avbryta alla stadsbärande kontakter med Österrike-Ungern och att ansluta Kroatien till den nyskapade staten Sloveners, kroaters och serbers stat. Nationalrådet bekräftade dock aldrig beslutet att Kroatien skulle gå samman med Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike. Parlamentet upplöstes 1918 och sammanträdde inte förrän 1942 efter att den fascistiska Oberoende staten Kroatien skapats. Parlamentsledamöterna sammanträdde dock bara tre gånger under året innan den autokratiske riksföreståndaren Ante Pavelić upplöste parlamentet. Efter att jugoslaviska antifascistiska styrkor intagit Zagreb 1945 kunde ZAVNOH (Folkets antifascistiska råd för befrielse av landet) sammankalla parlamentet. Vid det fjärde mötet den 25 maj 1945 fattades beslutet att ändra namnet på parlamentet till ”Narodni sabor Hrvatske” med betydelsen ”Kroatiens folkparlament”. Grundlagen fastslog att det nya parlamentet skulle vara det högsta organet för statsmakten. I realiteten låg den verkliga makten hos centralkommittén (det jugoslaviska kommunistiska partiet) och dess ordförandeskap. 1990 hölls de första demokratiska och pluralistiska valen i Kroatien. En majoritet av befolkningen röstade för att Kroatien skulle utträda ur Jugoslavien. För första gången på flera decennier inträdde demokratisk valda partier som representerade folkviljan i parlamentet.
