Röda khmererna
Från Rilpedia
Röda khmererna (även franskans Khmers Rouges), sedan början av 1970-talet det mest kända namnet på ett kambodjanskt kommunistparti och gerillarörelse som styrde Kambodja 1975-79 och gjorde sig skyldig till ett av historiens mest omfattande folkmord. Officiellt namn var Kambodjas kommunistiska parti (1960-1975) och Demokratiska Kampucheas parti (1975-1981). Rörelsens huvudsakliga grund var radikal kommunism, kambodjansk nationalism och rasism med som mål ett icke-monetärt jordbrukssamhälle.
Innehåll |
Ursprung och framväxt: 1951-1975
Rörelsens ursprung var en sido-organisation som bildades ur Vietnams kommunistiska parti under kampen mot fransmännen 1951. Ursprungligen kom dess medlemmar nästan uteslutande från den vietnamesiska minoriteten i Kambodja. Efter Genèveavtalet delades det upp i två delar, en som försökte driva opposition mot Sihanouk, och en som utförde en "lång marsch" till Nordvietnam. Sihanouk gav rörelsen det namn det senare blev känt som, Khmers Rouges, och förföljde den. 1959 hoppade Sieu Heng av till regeringen vilket innebar att så mycket som 90 % av rörelsens lantliga bas utplånades.
Samtidigt fanns i Frankrike radikala studenter av kambodjanskt ursprung som organiserade sin egen grupp, först under det franska kommunistpartiet och sen själva. En av dem var Saloth Sar som från 1962 och fram till kort före sin död 1998 var Röda khmerernas ledare, mer känd som Pol Pot. Andra framträdande ledare inkluderade Khang Khek leu, Khieu Samphan, Son Sen, Ke Pauk, Yun Yat, Ta Mok och Noun Chea. Dessa män var kanske de mest välutbildade kommunisterna i Asien.
Kort efter Pol Pot tagit över ledarskapet gick rörelsen över till väpnad kamp på den kambodjanska landsbygden i provinsen Rotanokiri i nordöst. 1968 gick den över till bred offensiv skyddad av den Nordvietnamesiska arméns styrkor i östra Kambodja. I mars 1970 avsatte den USA-orienterade general Lon Nols den populäre premiärministern och före dette kungen Norodom Sihanouk som gick i exil i Kina. Med Sihanouks stöd förändrades maktsituationen snabbt. Med stöd från såväl Kina som Nordvietnam behärskade snart Röda khmererna hela den kambodjanska landsbygden för att den 17 april 1975 också inta huvudstaden Phnom Penh.
Tid vid makten: 1975-1979
Pol Pots egna, extrema version av maoism, syftade till att på mycket kort tid införa en agrar utopisk kommunism, utan städer, klasser, privat egendom, post, telefoni, kontakt med omvärlden, pengar eller avancerad teknik. Pengar avskaffades, skolor och sjukhus stängdes, etniska minoriteter förbjöds tala sina egna språk och i princip alla stadsbor tvångsförflyttades till landsbygden där de som tredje klassens medborgare kom att bli bland de första att falla offer för det omfattande folkmord Pol Pot initierade.
Till kategorin icke-önskvärda hörde folkgrupper som inte passade in i visionen om en ren khmer-stat (vietnameser, cham och laotier), utbildade (inkl. människor med glasögon) och troende (buddhister, muslimer och kristna). Flera av Röda khmerernas ledare tillhörde dock själva andra etniska grupper.[1] Pol Pot krävde fullständig lojalitet mot sig och sin rörelse, Angkar, "Organisationen", nu omdöpt till Demokratiska Kampucheas Parti. Traditionella hierarkiska titlar och tilltalsord förbjöds, och trots att Pol Pot omnämndes som "broder nummer ett" förekom ingen personkult av det slag som odlats av Stalin och Mao Zedong, möjligen kom distinktionen mellan Angkar och Pol Pots egen person dock att suddas ut till den grad att Pol Pot blev Angkar, och tvärtom.
Bedömningar av hur många som mördades - ihjälhuggna med slipade bambupinnar eller ihjälsvultna - under åren 1975-79 rör sig vanligen mellan ca 1-2 miljoner, av en total befolkning på bara drygt 7 miljoner. Minnesmärken över de mördade finns idag i Phnom Penh (S-21 Toul Sleng) och i Choeung Ek, en av de mest kända platserna på "Dödens fält".
En vietnamesisk militär intervention 1978-79 (som följdes av det Sino-vietnamesiska kriget) ersatte Pol Pots styre med en mot Vietnam (och indirekt mot Sovjetunionen) lojal kommunistregim (huvudsakligen bestående av avhoppade Röda khmerer) som ledde den nydöpta Folkrepubliken Kampuchea fram till 1989. Efter att ha tagit över makten hävdade den pro-vietnamesiska regeringen att Röda Khmererna dödat 3,3 miljoner människor, även om dessa siffror ifrågasätts av moderna historiker.
Efterspel: 1979-idag
Pol Pot och de Röda Khmererna sågs av Kina som en motvikt till Vietnams, och i förlängningen Sovjetunionens, inflytande i det forna Indokina och fick fortsatt stöd utifrån även efter 1979. Även flera västländer, Storbritannien och USA, gav stöd till en rörelse som var allierad med de röda khmererna efter 1979. De kunde därför inte utan viss framgång fortsätta sin gerillakamp. Pol Pot, som då officiellt inte längre ledde Röda Khmererna och lika officiellt upplöst Demokratiska Kampucheas Parti, gick inte med på de villkor som förhandlats fram efter Vietnams tillbakadragande 1989, och höll stånd mot regeringstrupperna fram till 1996, då uppskattningvis hälften (4 000), både fotfolk och ledare, deserterade eller gick över till regeringssidan.
Pol Pot dog den 15 april 1998, avsatt och satt i arrest av sina egna efter att ha låtit mörda sin tidigare försvarsminister och nära vän, Son Sen. Ett drygt år senare fanns i princip inget kvar av de Röda Khmererna, men de minor organisationen placerat ut fortsätter att skörda liv i Kambodja än idag.
Den 3 juli 2006 öppnades en internationell tribunal med uppgift att ställa till svars de ansvariga för brotten mot de mänskliga rättigheterna som begicks under Röda khmerernas regim.
Källor
Se även
Externa länkar
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
