Återtagandeförbehåll
Från Rilpedia
Återtagandeförbehåll innebär att en säljare har förbehåll att under vissa förutsättningar kunna ta tillbaka en vara om köparen inte fullgjort betalningen av varan i tid. Säljaren har på det viset en bättre säkerhet för sin betalning.
Återtagandeförbehållet som säkerhetsform skiljer sig åt från exempelvis panträtt i lös egendom och retentionsrätt genom att säkerheten i egendomen består även om gäldenären (köparen) inte är avskuren rådighet från egendomen. För att att förbehållet ska stå vara sakrättsligt giltigt krävs att det varit uppställt vid överlåtelsen, inneburit ett förbud för gäldenären att förfoga över egendomen och varit "allvarligt menat". Således anses det inte möjligt att ställa upp återtagandeförbehåll avseende exempelvis konsumtionsvaror eller varor som köparen kommer sälja vidare innan de slutbetalats. En lösning på problemet är så kallad a conto-försäljning, där gäldenären förskottsbetalar en liten del av lagret och sedan fortlöpande i takt med sin försäljning "köper loss" ytterligare delar av lagret. Härvid krävs för bibehållen separationsrätt vid en eventuell konkurs hos gäldenären, i enlighet med principen om specialitet, att den betalda egendomen på något sätt hålls avskild från övriga, ännu ej slutbetalda, lagret.
Frågan om giltigt återtagandeförbehåll varit för handen återfinns i NJA 1959 s. 590, NJA 1974 s. 660 samt NJA 1974 s. 376.
