Beggars Banquet

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

För skivbolaget, se Beggars Banquet Records

Beggars Banquet är The Rolling Stones elfte album, släppt i december 1968 på skivbolaget Decca. Albumet släpptes efter äventyret med den psykedeliska musiken på förra albumet Their Satanic Majesties Request. Med Beggars Banquet återvände gruppen musikaliskt till sitt ursprung och låtarna är återigen bluesinspirerade.

"Sympathy for the Devil" öppnar albumet och denna låt är troligtvis den mest kända från detta album. I låten tar Mick Jagger rollen som djävulen själv och framför en bild från hans sida att se saker och ting. På albumet fanns också en av Stones mest politiska låtar, "Street Fighting Man", en av få från gruppen som smått bojkottades av radio. Dessa två låtar och kanske "Stray Cat Blues" är rak rockmusik, men resten av albumet är blues med rockinslag.

Fodralet till skivan föreställde en smutsig och nerklottrad offentlig toalett och denna bild blev i vissa utgåvor censurerad. På dessa utgåvor är utsidan på albumet helt vitt med en smal guldram och albumtiteln och gruppnamnet står med snirklig text på framsidan.

Låtlista

1. "Sympathy for the Devil" (Mick Jagger/Keith Richards) - 6:18
2. "No Expectations" (Mick Jagger/Keith Richards) - 3:56
3. "Dear Doctor" (Mick Jagger/Keith Richards) - 3:22
4. "Parachute Woman" (Mick Jagger/Keith Richards) - 2:20
5. "Jigsaw Puzzle" (Mick Jagger/Keith Richards) - 6:06
6. "Street Fighting Man" (Mick Jagger/Keith Richards) - 3:16
7. "Prodigal Son" (Robert Wilkins) - 2:52
8. "Stray Cat Blues" (Mick Jagger/Keith Richards) - 4:37
9. "Factory Girl" (Mick Jagger/Keith Richards) - 2:09
10. "Salt of the Earth" (Mick Jagger/Keith Richards) - 4:47