Tetrahydrocannabinol
Från Rilpedia
| Tetrahydrocannabinol | |
|---|---|
 |
|
| Systematiskt namn | (−)-(6aR,10aR)-6,6,9-trimetyl- 3-pentyl-6a,7,8,10a-tetrahydro- 6H-benso[c]kromen-1-ol |
| Kemisk formel | C21H30O2 |
| Molmassa | 314,45 g/mol |
| CAS-nummer | 1972-08-3 |
| Egenskaper | |
| Kokpunkt | 200 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Tetrahydrocannabinol eller THC (delta-9-tetra-hydro-cannabinol) är den mest psykoaktiva av cannabinoiderna.
THC står för uppskattningsvis 70-100% av "the high", uppåtkänslan, vid cannabiskonsumtion, beroende på variant och därmed THC-halt. Effekter är bland annat avslappning, eufori, förändrad rum-tidsperception, förstärkning av syn-, smak- och luktsinnen, disorientering och aptitstimulering.
THC är inte vattenlösligt så därför finns det kvar i kroppen en längre tid. Det enda som kan lösa THC i kroppen är fett. THC är alltså fettlösligt. När det löses upp så kommer det ut genom kroppen via avföring och urin. Man kan aldrig säga hur länge det stannar i kroppen. Det är olika från person till person. Det beror bland annat på hur mycket THC man har i kroppen och hur hög ämnesomsättning man har. En hög ämnesomsättning gör att man snabbare får ut ämnet ur kroppen.
THC renframställdes ur cannabisväxten för första gången 1964. Cannabis har dock använts av de flera kulturer och folkgrupper i minst fem tusen år. Man kan enbart syntetisera delta-8-THC, då syntetiskt framställd delta-9-THC blir för instabil. Verksamhetsgraden är ungefär 70% av delta-9-THC. Ämnet är praktiskt taget opolärt, det vill säga olösligt i vatten men lösligt i fetter.
Ämnet verkar på kroppen genom att den binder till en receptor, känd som cannabinoidreceptorn. Eftersom kroppen inte producerar cannabinoider började man leta efter dess endogena agonist (det ämne som normalt binder till receptorn) vilket ledde till att man fann anandamid. När man studerat receptorernas distribution i hjärnan har man funnit förklaringen till varför toxiciteten hos THC är så låg (dvs varför ämnets LD50 är så högt): de delar av hjärnan som styr kroppens vitala funktioner, såsom respiration, har väldigt få receptorer och är därmed relativt oberörda även av doser större än vad som kan konsumeras under normala omständigheter. LD50-värdet för THC på råttor är 1270 mg/kg (hanråttor) och 730 mg/kg (honråttor) när det äts. Vid inhalering ligger värdet på 42 mg/kg för båda könen.
