Frida Stéenhoff
Från Rilpedia
Helga Frideborg (Frida) Maria Stéenhoff, född 11 december 1865 i Stockholm i Klara församling, död 22 juni 1945, var en svensk författare och debattör.
Frida Stéenhoff var dotter till pastorn och författaren Carl Bernhard Wadström (1831-1918) och Helga Louise Westdahl (1838–79). Tillsammans med maken Gotthilf Stéenhoff hade hon två barn – Fanny Noréen (1888-1968, tandläkare) och Rolf Stéenhoff (1898-1988, civilingenjör).
Pastor Wadström var en central gestalt i de pietiska kretsarna i Stockholm som prinsessan Eugènie tillhörde, och Frida Stéenhoff och hennes syskon tillbringade ibland somrarna hos prinsessan Eugènie på Fridhem på Gotland. Prinsessan Eugènie kom också att bli ett stöd för Frida Stéenhoff då hennes mor gick bort 1879 och Frida Stéenhoff endast var 13 år gammal.
Frida Stéenhoff gick i Normalskolan för flickor och sedan tre år vid Åhlinska skolan (1879-1882). Direkt efter examen åkte hon till Schweiz, Neuchâtel, för att tillbringa ett år där hos vänner till familjen. I Neuchâtel studerade hon bland annat målning och franska vid Collège de filles. När hon kom tillbaks till Sverige ville hon börja vid Målarakademien i Stockholm, men hennes far ansåg att hon måste skaffa sig ett säkrare leveböd än konstnärens. Under en tid arbetade hon på Tekniska skolan i Stockholm under tiden hon bedrev självstudier samt deltog i studentkurser vid Lyceum för flickor. Hon tog ”Lilla studenten”, examen i tyska och naturvetenskapliga ämnen, på våren 1886.
År 1887 gifte sig Stéenhoff med läkaren Gotthilf Stéenhoff och flyttade med honom till Sundsvall. Paret var bosatt i Sundsvall från 1887 till 1912; därefter flyttade de till Stockholm. I Sundsvall kom hon genom sin mans läkarpraktik i kontakt med arbetarnas svåra levnadsförhållanden.
Som författare debuterade Frida Stéenhoff 1896 med dramat Lejonets unge som hon skrev under pseudonymen Harold Gote. Dramat hade premiär i Sundsvall 1897 för utsålda hus. Strax innan premiären framkom att det var doktorinnan Stéenhoff som skrivit dramat och det blev en livlig debatt. Pjäsen var kontroversiell bland annat för att den förespråkade kärlek utan äktenskap, och talar om preventivmedel som en självklarhet. Det är i Lejonets unge som Stéenhoff formulerar frasen "Nästa århundrade blir barnets århundrade", vilken sedan gav titeln för Ellen Keys kända bok.
Stéenhoff var en kontroversiell debattör och skrev flera debattskrifter. Det som framförallt gjorde henne kontroversiell var talet om friare kärleksförbindelser och kritiken av äktenskapet som institution. Hon krävde att kvinnan skulle bli en "oberoende ekonomisk enhet" och att hon inte skulle vara tvungen att ingå äktenskap med en man för att ha möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Den debattskrift som nådde störst upplaga var Humanitet och barnalstring (1905) som spreds i 23 000 exemplar. Det var med Feminismens moral (1903) som Stéenhoff introducerade begreppet "feminism" i Sverige med den betydelse det har idag. Tidigare hade begreppet används som en nedsättande benämning för personer som inte anpassade sig till rådande könskonventioner.
Frida Stéenhoff deltog aktivt i arbetet för att omorganisera fattigvården i modern riktning. Hon stiftade den svenska avdelningen av Internationale Vereinigung für Mutterschutz und Sexualreform, där hon var medlem. Hon deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen samt deltog också i flera samtida humanitära rörelser. Bland annat stödde hon från 1880-talet arbetet för kvinnors rätt till barnbegränsning och födelsekontroll. Hon var medarbetare i den liberala-radikala tidskriften Tidevarvet, veckotidskrift 1923-1936, en oberoende tidning för debatt inom politik och kultur. Efter det att Stalin hade låtit bland andra avrätta Bucharin våren 1938, upplöstes den i Sverige bildade blott treåriga Föreningen Kulturfront. Frida och Gotthilf Stéenhoff anslöt då till Ture Nermans försök att arrangera en Antifascistisk Samling, vilket senare fick fraktionen Kämpande demokrati. Genom dessa organisationer hade Stéenhoff också nära kontakter med flyktingorganisatörerna i den antinazistiska så kallade Tisdagsklubben, som ihärdigt drevs under hela andra världskriget av Amelie Posse. Andra vänner var Ellen Key och Georg Brandes.
Innehåll |
Bibliografi
Romaner och novellsamlingar
- 1902 - Det heliga arvet
- 1904 - Öknen
- 1911 - Kring den heliga elden
- 1915 - Ljusa bragder och mörka dåd
- 1918 - Filippas öden
- 1937 - Objektiv stats- och könsmoral
Skådespel
- 1896 - Lejonets unge
- 1898 - Sin nästas hustru
- 1900 - Ärkefienden
- 1907 - Stridbar ungdom
- 1908 - Den vita duvans samfund
- 1910 - Den smala vägen
- 1911 - Kärlekens rival
Essäer och övriga skrifter
- 1903 - Feminismens moral
- 1904 - Den reglementerade prostitutionen
- 1905 - Humanitet och barnalstring
- 1905 - Varför skola kvinnorna vänta
- 1907 - Fosterlandskänslan
- 1908 - Penningen och kärleken
- 1909 - Riktlinjerna i mitt författaskap
- 1910 - Teatern och livet
- 1910 - Det nya folket
- 1912 - Minfru, fru eller fröken
- 1912 - Äktenskap och demokrati
- 1913 - Könsslaveri
- 1915 - Krigets herrar - världens herrar
- 1924 - Samtal med en borgmästare om prostitutionen (Tidevarvet 1924(2):8, s. 4, 5, 6)
- 1924 - Ellen Key och Nikodemus (Tidevarvet 1924(2):49, s. 1, 6)
- 1925 - Babels förbistring: angående befolkningsproblem ... (Tidevarvet 1925(3):7, s. 3)
- 1925 - Bör nutidsmänniskan tro på drömmar? (Tidevarvet 1925(3):14, s. 4)
- 1925 - Vad unnar han henne? (Tidevarvet 1925(3):17, s. 4 )
- 2007 - Blott ett annat namn för ljus: Tre texter av Frida Stéenhoff (innehåller Feminismens moral, Ett sällsamt öde och Lejonets unge)
Tillsammans med Anna Lenah Elgström, Naima Sahlbohm och Elin Wägner:
- 1917 - Den kinesiska muren: Rosika Schwimmers kamp för rätten och hennes krig mot kriget
- 1919 - En bok om Ellen Key
Referenser
- Lundström, N. S. Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, Uppsala (1924).
- Zade, Beatrice Frida Steenhoff – människan, kämpen, verket (1935)
- Kellgren, Ragna "Kvinnor i politiken" (1971).
- Bokholm, Rune Tisdagsklubben, om glömda antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och 40-tal. (2001).
- Bergström, Margot och Ahlberg, Anne-Marie, "Steenhoff, Helga Frideborg (Frida) Maria", Svenska män och kvinnor 7 (1954)
- Österberg, Eva och Carlsson Wetterberg, Christina (red.) Rummet vidgas – kvinnor på väg ut i offentligheten ca 1880-1940 (2002)
- Carlsson Wetterberg, Christina Könskampen främmande för feministpionjärer, SvD Under strecket 2005-08-01. (Förf. f. n. 2005 en biografi om Stéenhoff)
- Carlsson Wetterberg, Christina Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff (2007)
