Bråfall

Från Rilpedia

Version från den 22 maj 2009 kl. 22.32 av 83.248.183.68 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Bråfall är namnet på en före detta by och ett före detta järnbruk i sydvästligaste delen av Säters kommun, Silvbergs socken, på gränsen till Norrbärke socken. Bråfall kallas även för Stora Bråfall för att skilja byn från Lilla Bråfall som var en by som låg några kilometer söderut i Norrbärke socken. Bråfall har idag ett mycket avskilt läge eftersom den väg som är farbar med bil slutar här, och det är cirka 7 km till Ulvshyttan som är närmaste större by.

Historia

Vid arkeologiska utgrävningar i Bråfall, i samband med ombyggnad av det lilla kraftverket, återfanns rester av ett kolhus och en ugn där kol-14-metoden visar att de brukats så tidigt som 1300-talet eller början av 1400-talet. Under 1600-talet hette en av ägarna Gilius Gatzman. Han fick många barn varav en del blev kvar i bygden. Ganska många av dem som bodde i Silvbergs socken fram till och med 1950-talet var på olika sätt ättlingar till honom.

Den sista masugnen expoloderade 1792. Denna byggdes aldrig upp igen utan ersattes av en masugn i Ulvshyttan. Vid den tiden fanns det till och med en herrgård i byn och byn hade cirka 100 invånare. Därefter minskade folkmängden markant.

Mellan 1870 och 1919 skedde återigen kontinuerlig järnmalmsbrytning i gruvan. 1904 byggde man om den fallfärdiga dammen och grävde en kanal så att malmen kunde fraktas sjövägen till 500 meter från hyttan i Ulvshyttan.

1930 fanns det enligt församlingsboken 28 invånare i byn; vuxna arbetsföra män var skogsarbetare.

De stora varphögar som tidigare fanns i Bråfall skall ha haft en betydelsefull roll när Wikmanshytte bruk köpte Ulfshytte Jernverks AB år 1937. Med ny teknik kunde värdefull järnslig med god vinst utvinnas ur denna restprodukt från tidigare generationer gruvdrift vid det anrikningsverk som byggdes vid Hästhagbergs gruva. Järmalmsgruvan i byn öppnades på nytt 1939. Sammanlagt 320 000 ton 60% svartmalm (järn) skall ha brutits ur denna gruva. Dåtiden teknik innnebar att allt hade lastats för hand på ackord, något som måste ha varit ett oerhört tungt arbete.

I mars 1941 inträffade en tragisk olycka i gruvan då 5 gruvkarlar inklusive gruvfogden omkom genom att en rälsgående öppen vagn (en så kallad hund), byggd för att forsla upp malm, spårade ur på väg ner i gruvan; alla som åkte med kastades ur och störtade ned mot gruvans botten. En så kallad hund liknade till formen skopan på en grävskopa, den hängde i en lina kopplad till ett spel ovan jord och var helt öppen upptill, två axlar underst med inte särskilt stora hjul. Vid utredningen efter olyckan framkom att vagnen var felaktigt byggd; hjulen var inte koniska och vagnens axlar var inte parallella så att det var mer eller mindre oundvikligt att vagnen skulle spåra ur förr eller senare. Enligt muntlig tradition skall det ha funnits gruvarbetare som hellre använde stegarna än åkte i vagnen.

Byn blev under kommande årtionden helt avfolkad på permanent boende när gruvan stängts 1947 och skogsbruket mekaniserats så att det år 1961 bara fanns två bofasta invånare kvar i byn. 1970 började man riva några större flerfamiljshus i trä som stått tomma i ett antal år. En stor timmerlada byggd på 1700-talet i Bråfall står idag på Gammelgården i Borlänge.[1]

Lilla Bråfall

Lilla Bråfall bestod troligen bara av 4 spridda gårdar. Enligt muntlig tradition skall en av gårdarna ha bildats genom att en soldat i början på 1600-talet fått ett hemman, dvs med ägandrätt, som belöning/pension för sina insatser i krigstjänst. Långt senare övergick kontrollen över gården med tillhörande skog till ett näraliggande bruk eftersom ättlingarna till den den fd soldaten inte kunde bevisa sin äganderätt. Gården stannade dock inom släkten så länge den fanns kvar. Byn övergavs av sina sista invånare i slutet på 1920 talet då boningshuset på den tidigare nämnda gården brann ner. Av den gården syns idag bara en liten minnestavla rest av ättlingar, svår att hitta i den täta skog som växt upp.

Källor

  1. Bråfallsladan på Gammelgården i Borlänge
  • Stockholmstidningen 23 mars 1941.
  • Opublicerad utgrävning gjord av Dalarnas Museum, 2005 i samband med upprustning av kraftverket i byn.
  • Släktforskning sammanställd av Roland Stenberg, Stockholm, en av många ättlingar till Gillius Gatzman.
  • Oddbjörn Johannessen: "Gasmann - en gammel svensk bergmannsslekt med stor spredning ved norske jernverk". Del I og II, Ætt og Annet nr. 73 og 74, Porsgrunn 2007.
  • Material hos Silvbergs hembygdsförening.
  • Gottfrid Hillerström, Hyttor hammarsmedjor och kvarnar i Silvberg.

Koordinater: 60°16′43″N 15°18′22″O / 60.27861, 15.30611

Personliga verktyg