Vipeholmsexperimenten
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Vipeholmsexperimenten var ett känt medicinskt experiment med utvecklingsstörda som pågick på Vipeholms anstalt för utvecklingsstörda i Lund åren 1945-1955, och som i efterhand blivit upphov för en forskningsdebatt i medicinsk etik.
Kolhydratsförsöket, sockerförsöket eller kolaförsöket som det benämndes i folkmun, var ett försök där patienterna bland annat fick äta stora mängder kola för att se hur det påverkade tänderna sponsrat av tandläkare och sockerindustrin, som såg ett tillfälle att få hitta ett sätt att "neutralisera" kariesangreppen. Bakgrunden var att tandhälsan i Sverige var mycket dålig under 1940-talet.
Patienterna på Vipeholm var i det här sammanhanget en mycket utmärkt forskningsgrupp, eftersom man visste och kunde kontrollera exakt vad varje individ åt eftersom anstalten försörjde dem med mat. Patienterna matades med en speciell kola, s.k. Vipeholmstoffee. Denna kola fick vissa av dem äta under fyra år. När studien avslutats efter nära tio år kunde man konstatera att både män och kvinnor hade ett tjugotal kariesangrepp i sina tänder.
Alla experiment genomfördes utan de anhörigas eller patienternas samtycke, något den senare gruppen av naturliga skäl inte var i stånd att kunna bevaka. Forskarna bestämde med Medicinalstyrelsens samtycke vilken diet patienterna skulle få och provocerade fram karies hos patienterna för att få bra underlag till sina resultat, något som ledde till förstörd tandhälsa hos dem som deltog i studien.
I en rapport som kom 1952 skrev man ”det bör också ihågkommas att den toffee som använts i undersökningarna, är av en typ som ej förkommer i handeln, utan är speciellt framtagen för att framkalla stark retention (kvarhållande) av sockret på tänderna”. Man påpekade dock att den trots detta kunde jämföras med vissa sötsaker som finns i handeln.
Resultatet ledde till att förståelsen för kariesangreppen ökade och sockrets funktion på tänderna, vilket ledde i sin tur till att rekommendationer för tandhygien helt förändrades. I slutänden har Vipeholmsundersökningarna gagnat kunskapen om odontologi. Ur etisk synvinkel är debatten om Vipeholmsexperimenten alltjämt levande, dels som exempel på hur forskning som orsakat studiegrupperna stort lidande gynnat förståelsen av ny kunskap och utvecklingen av densamma, dels som exempel där ett fåtal intressenter låtit styra och påverkat studien genom sockerindustrins sponsring (ett faktum som debatten handlade främst om när studien presenterades var att sockerindustrin sponsrat studien med pengar och sockervaror), dels hur det kan bli om enbart ett fåtal får ta någon insyn i forskningsarbetet. Samtidigt är det ingen som vet hur patienterna själva upplevde det eftersom de aldrig fick eller kunde avlägga ett vittnesmål om studien som de upplevde det.
Se även
Litteratur
- Röster från Vipeholm, red. Cecilia Carlén-Nilsson och Ola Holmér, Stiftelsen Medicinhistoriska Museerna i Lund och Helsingborg. 1998
- Forskning och etiska koder, Bo Petersson, Bokförlaget Nya Doxa, 1994.
- Sockerförsöket : kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms sjukhus för sinnesslöa. Elin Bommenel, Lund 2006
- Tidningen Handikapphistoria
