Gary Burton
Från Rilpedia
| Gary Burton | ||
|---|---|---|
 |
||
| Information | ||
| Född | 23 januari 1943 | |
| Bakgrund | Mall:Landsdata USA Andersson, Indiana | |
| Genre(r) | Jazz | |
| Instrument | Vibrafon | |
| Webbplats | Officiell hemsida | |
Gary Burton, född 23 januari 1943 i Andersson, Indiana, är en amerikansk jazzvibrafonist också känd för att ha utvecklat tekniken att spela med fyra klubbor istället för två.
Burton debuterade som musiker redan på 60-talet. Han spelade på en del musikklubbar i Evansville där han träffade och också spelade med tenorsaxofonisten Boots Randolph. Det var Randolph som introducerade den då 17-årige Burton för jazzgitarristen Hank Garland som behövde en vibrafonist för inspelningen av sitt debutalbum. Randolph som hade en bandsinpelning med Gary spelade upp ett avsnitt i telefon för Garland som efteråt bad Randolph att ta med sig Burton till Nashville. I Nashville fick den unge Gary spela med redan etablerade studiomusiker. Burton skulle ha deltagit vid Newportfestivalen i juli 1960, den festival som slutade i kravaller och blev inställd. RCA hade hyrt en herrgård åt musikerna som skulle delta på festivalen under namnet The Nashville All Stars. I stället för framträdandet på festivalen spelade man in musik som finns på albumet After The Riot At Newport. Musikerna på inspelningen är förutom Gary Burton också saxofonisten Boots Randolph, gitarristen Chet Atkins, jazzviolinsten Brenton Banks, basisten Bob Moore, jazzgitarristen Hank Garland och trummisen Buddy Harman. Burton stannade kvar ett tag i Nashville och medverkade som planerat på Hank Garlands debutalbum Jazz Winds.
Efter sejouren i Nashville började Burton studera på den jazzorienterade musikhögskolan Berklee College of Music innan han påbörjade sin jazzkarriär. Han spelade i början av sin karriär med George Shearing och sedan med Stan Getz. Sitt första egna skivalbum kom ut 1961.
Skivlista
- Duster (1967)
- A Genuine Tong Funeral (1968)
- Throb (1969)
- Paris Encounter (1969)
- Alone at Last (1971)
- Crystal Silence (1972) (i samarbete med Chick Corea)
- Ring (1974)
- Dreams So Real (1975)
- Hotel Hello (1975) (i samarbete med Steve Swallow)
- Times Like These (1988)
- Reunion (1989)
- Like Minds med Chick Corea, Pat Metheny, Roy Haynes, and Dave Holland (1998)
- Next Generation (2005)
Under åren har Burton nominerats till tolv Grammy Awards, av vilka han vunnit fem.
