Fäderneslandet
Från Rilpedia
Fäderneslandet var en svensk tidning som utgavs periodvis under åren 1830 - 1954. Den var under långa perioder beryktad som skandaltidning - redan Lars Johan Hierta kom på det träffande anagrammet Fanderseländet, som följde tidningen genom hela dess historia.
Innehåll |
Historik
1830-1833
Tidningen Fäderneslandet startades av Magnus Jacob Crusenstolpe i Stockholm i december 1830 (några dagar innan Lars Johan Hierta publicerade Aftonbladets första nummer). Tidningen var monarkistisk och stöddes ekonomiskt av kungen. När stödet drogs in fallerade tidningen 1833, varefter Crusenstolpe bytte sida och åter började samarbeta med Hierta.
1852-1857
År 1852 gavs Fäderneslandet ut igen, denna gång i Lund av Nils Rudolf Munck av Rosenschöld, även känd som Munkensköld. Tidningen drev vad som i moderna termer skulle kallas populistisk kampanjjournalistik mot orättvisor i samhället, mot statskyrkan och mot kungliga och adliga privilegier. Artiklarna möttes regelbundet av protester och stämningar. Vid något tillfälle lär utgivaren ha haft 11 tryckfrihetsmål på gång samtidigt.
1857-1914
1857 tvingades Munkensköld att överlämna tidningen till en av sina fordringsägare, J F Hagström. Tidningen var under 1870-talet en av Sveriges största tidningar med cirka 15.000 exemplar i upplaga. En pressforskare beskrev tidningen som "en säregen företeelse i den svenska pressen: politiskt på sitt vis radikal, ständigt kritisk mot myndigheter och ämbetsmän men också ytterst begiven på skandal och personförföljelse".
1914-1933
Framemot sekelskiftet 1900 hade tidningen blivit allt obetydligare, men 1914 trädde Carl Sigfrid Dahlin, född 1873, in som ägare och redaktör. Han gav ut Fäderneslandet under parollen ”jag är människa och intet mänskligt är mig främmande". Tidningen förde kampanjer mot personer och företeelser som stämplades som politiska strebrar, arbetarplågare, bankhajar, och så vidare. Även antisemitiska inslag och ren personförföljelse var inte ovanliga.
Tidningen angrep även sin egen bransch, och 1917 försökte Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Stockholms-Tidningen åstadkomma en bojkott av tidningen, men försöket misslyckades. 1923 organiserades en landsomfattande bojkott mot smutspress och skandaljournalistik, som dock inte heller fick någon särskild inverkan på Fäderneslandet.
1926 inledde Mollie Faustman en kampanj i DN som 1927 slutligen ledde till att tidningen uteslöts från distribution av den 1925 bildade Distributionsnämnden.
| ” | Nog skulle jag vilja veta varför en tidning som Fäderneslandet tillåts existera år efter år. Jag minns den från min spädaste barndom och jag är säker på att dess otäcka löpsedlar komma att kanta gatorna då jag färdas min sista färd. Allt är förgängligt, men denna skvaller- smuts- och skandaltidning är evig. Kan ingen ta livet av den? | ” |
|
— Mollie Faustman ("Vagabonde "), DN 21 september 1925 |
||
Dahlin gjorde 1933 ett nytt försök att ge ut tidningen i samband med ett försök att lansera "Nationalradikala Samlingspartiet", men gav upp efter två nummer.
Slutet
Den 15 december 1952 återuppstod Fäderneslandet, men den 20 mars 1954 stoppade Distributionsnämnden Fäderneslandet för gott.
Referenser i populärkulturen
Tidningen Fäderneslandet omnämns i den välkända visan Petter Jönssons resa till Amerika ("Och Petter Jönsson han såg i Fäderneslandet ...") med text av Magnus Elmblad (1848-1888). Sången förkommer bland annat i filmerna Emil och griseknoen och Bock i örtagård.
Tidningens nedläggning 1927 besjungs också i Ernst Rolfs kuplett Det är kvinnan bakom allt från samma år.
