Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel använder algebraisk schacknotation för att beskriva schackdragen.

Sicilianskt försvar: 1.e4 c5

Siciliansk öppning, (även kallad Sicilianskt försvar), är en schacköppning som börjar med (i schacknotation)

• 1. e4 c5

Detta är det mest populära och bäst resultatgivande svaret på mästarnivå på vits första drag 1. e4. Stormästaren John Nunn noterar att anledningen till att sicilianskt försvar är så populärt ”är på grund av dess kamplystna karaktär; svart spelar i många dragföljder inte bara för likhet utan också för övertag. Nackdelen är att vit ofta tidigt skaffar sig initiativet vilket gör att svart måste se upp så att han inte faller offer för en snabb attack.”^[1] Öppningen uppkallades efter de italienska schackspelarna Giulio Polerio och Gioachino Greco vilka levde på 1600-talet.^[2][3]

Genom att svart flyttar fram c-bonden två rutor försöker denne ta kontrollen över d4-rutan och påbörja slaget om brädets centrum. Det här draget uppfyller därför samma syfte som 1...e5, det näst vanligaste svaret på 1.e4. 1...c5 bryter i motsats till 1...e5 symmetrin av positionen och det påverkar starkt båda spelarnas kommande drag. Då vit har flyttat fram en kungsbonde tenderar vit att utnyttja sitt initiativ på den sidan av brädet. Svart har under tiden låtit en bonde rycka fram på den motsatta flygeln. Detta ger svart ett övertag i form av mer utrymme på damsidan och tillhandahåller en grund för framtida förfaranden på den flanken. Det sker ofta att svart tidigt i spelet byter bort sin bonde på c5 mot vits bonde på d4 så att svart garanterat har majoriteten av centrumbönderna. Det här öppnar upp svarts c-linje där svart kan placera ett torn eller en dam för att hjälpa till i kontringsspelet på damflygeln.

Historia

År 1594 analyserade Giulio Polerio det sicilianska försvaret i sitt manuskript om schack.^[4] Emellertid använde han aldrig termen ”sicilianskt försvar.”^[5] Dåtidens ledande spelare som till exempel Alessandro Salvio (1604), Don Pietro Carrera (c. 1617) och Giuachino Greco (1623), och sedermera Comte Carlo Francesco Cozio (c. 1740) analyserade senare öppningen. Den store franske spelaren och teoretikern Andre Danican Philidor ansåg 1777 att det sicilianska försvaret tillät svart att utjämna ställningen, men han tyckte att det inte var lika starkt som 1.e4 e5.^[6]

År 1813 namngav den engelske mästaren Jacob Henry Sarratt öppningen ”det sicilianska försvaret” efter ett gammalt italienskt manuskript som använde frasen ”il giocho siciliano.”^[7] Det sicilianska försvaret var ganska populärt under större delen av 1800-talet; Louis-Charles Mahé de La Bourdonnais, Adolf Anderssen, Howard Staunton, Louis Paulsen och Karl Jaenisch spelade den allihop någorlunda konstant. Walter Korn noterade i den nittonde upplagan av Moder Chess Openings att det sicilianska försvaret ”genomgick tre tidiga praktiska prövningar, och blev rejält populär, i och med 1834 års MacDonnell – La Bourdonnais-match, 1843 års Staunton – St. Amant-match, och Londonturneringen 1851.”^[8]

Öppningen föll i glömska under den senare delen av 1800-talet. Orsaken var till viss del att Staunton och Anderssen, två av öppningens främsta representanter, avled. Det har sagts att "dessa förluster nästan blev det sicilianska försvarets undergång därför att det tog en lång tid innan det gick att finna viktiga gestalter som kunde föra öppningens arv vidare."^[9]

Det sicilianska försvaret fortsatte att missgynnas av de flesta av de ledande spelarna på det tidiga 1900-talet. Capablanca, den tredje världsmästaren i schack åren 1921 till 1927, kritiserade berömt öppningen som en öppning där ”svarts spel är fullt av hål.”^[10] I alla fall brukade några framstående spelare, exempelvis Emanuel Lasker (världsmästare 1894-1921), Frank Marshall, Savielly Tartakower, Aaron Nimzowitsch, Siegbert Tarrasch och senare Max Euwe (världsmästare 1935-37) ibland spela sicilianskt.^[11] Till och med Capablanca trots sina kritiska kommentarer gjorde det emellanåt.[1]

Det sicilianska försvarets framgångar återupprättades ytterligare på 1940- och 1950-talen av spelare som Isaac Buleslavsky, Alexander Kobov och Miguel Najdorf. Senare tillförde Bent Larsen, Ljubomir Ljubojevic, Lev Polugaevsky, Leonid Stein, Mark Taimanov och Michail Tal uttömmande bidrag till teorin kring försvaret. Genom världsmästarna Bobby Fischers och Garri Kasparovs ansträngningar blev det sicilianska försvaret känt som försvaret vilket erbjöd svart flest vinnande möjligheter mot 1.e4. Båda spelarna föredrog skarpt, aggressivt spel och använde öppningen nästan exklusivt genom hela sina karriärer. Detta gav försvaret det rykte det har idag. De flesta stormästarna inkluderar nu förtiden sicilianskt i sina öppningrepertoarer. Viswanathan Anand, Boris Gelfand, Vassily Ivanchuk, Alexei Shirov, Peter Svidler och Veselin Topalov är några av dagens toppspelare som regelbundet använder den.

Öppet sicilianskt: 2.Sf3 och d4

En övervägande majoritet av alla spel som börjar med 1.e4 c5 fortsätter med 2.Sf3, och i detta läge har svart tre huvudsakliga val: 2...d6, 2...Sc6, och 2...e6. Dragföljder där vit sedan spelar 3.d4 kallas allesammans för öppet sicilianskt och resulterar i extremt komplexa ställningar. Vit leder i utveckling och i extra utrymme på kungssidan vilket vit kan använda för att starta en attack på kungsflygeln. Det här uppvägs av svarts centrala bondemajoritet som skapats av att svart bytte bort sin c-bonde mot vits d-bonde, och den öppna c-linjen vilken svart utnyttjar för att skapa kontringsspel på damflygeln.

2...d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3

Ställning efter 1.e4 c5 2.Nf3 d6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 Nf6 5.Nc3

Svarts mest vanligt förekommande drag efter 2.Sf3 är 2...d6. Detta förbereder...Sf6 för en attack på e-bonden utan att låta vit flytta den till e5. Efter 3.d4 fortsätter de flesta spel med 3...cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3. Emellertid kan vit svara på 3...cxd4 med 4.Dxd4, vilket leder till den sicilianska Chekhovervarianten. Svart kan nu välja mellan fyra huvudvarianter (här ordnade i följd av minskande populäritet): Najdorf (5...a6), Klassisk (5...Sc6), Scheveningen (5...e6) och Draken (5...g6). Den ovanliga Kupreichikvarianten (5...Ld7) spelas då och då; den kan övergå i en av de mer vanligare varianterna som till exempel Klassisk eller Draken, men det existerar även en hel del oberoende dragföljder.

Det finns några sätt för båda parter att avvika från de ovanstående dragen. Efter 3...cxd4 spelar vit ibland 4.Dxd4 som är tänkt att bemöta 4...Sc6 med 5.Lb5 Ld7 6.Lxc6 Lxc6. Vit hoppas att dennes ledning i utveckling kompenserar för svarts löparpar. Svart kan också spela 3...Sf6 istället för 3...cxd4 och planerar att svara på 4.dxc5!? med antingen 4...Sxe4 eller 4...Da5+. Vit svarar oftast helt enkelt med 4.Sc3 och då har svart inget bättre val än att återgå till de huvudsakliga dragföljderna med 4...exd4 5.Sxd4.

Najdorfvarianten: 5...a6

Najdorfvarianten: 1.e4 c5 2.Nf3 d6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 Nf6 5.Nc3 a6

Najdorfvarianten är svarts mest omtyckta system i det sicilianska försvaret. Den har ECO-klassificeringen B90-B99. Najdorfs intention med 5...a6 var att förbereda nästa drag ...e5 för att tillvinna sig utrymme i centrum. Det omgående 5...e5?! möts av 6.Lb5+! och då måste svart spela antingen 5...Ld7 eller 5...Sbd7. Det förra tillåter vit att byta av svarts ljusrutade löpare och sedan blir d5-rutan oerhört svag; men det senare tillåter vit att spela 6.Sf5 och då kan svart enbart rädda d-bonden genom att spela det förargliga 6...a6 7.Lxd7+ Dxd7. Vits spel är i båda fallen att föredra.

Genom att svart följaktligen spelar 5...a6 berövas vit schacken på b5 så att nästa möjliga drag blir ...e5. 5...a6 förhindrar generellt sett dessutom vits springare från att använda b5-rutan, och hjälper svart att skapa spel på damflygeln genom att förbereda ...b5-bondens framåtryckning. Den här planen 5...a6 följt av ...e5 representerar svarts traditionella tillvägagångsätt i Najdorfvarianten.

Garri Kasparov tillägnade sig senare också dragföljden 5...a6, men med idéen om att spela ...e6 hellre än ...e5. Kasparovs poäng är att det omedelbara 5...e6 (Scheveningenvarianten) tillåter 6.g4 vilket är vits mest farliga dragföljd gentemot Scheveningenvarianten. Genom att svart först spelar 5...a6 förhindrar det temporärt vits g4-anfall och avvaktar för att se vad vit spelar istället. Spelet kommer till slut ofta att övergå i Scheveningenvarianten.

Vits för närvarande mest populära vapen mot Najdorfvarianten är 6.Le3. Det här kallas den engelska attacken därför att det populäriserades på 1980-talet av stormästarna Murray Chandler, John Nunn och Nigel Short. Vits tanke är att i någon ordning spela f3, Dd2, g4 och 0-0-0. Svart kan svara med 6...e6, 6...e5 eller 6...Sg4; för att förhindra ...Sg4 startar vit ibland med 6.f3 istället. En besläktad anfallsidé för vit är 6.Le3 e6 7.g4, känt som den ungerska attacken eller Perenyiattacken.

Vit har andra val inför det sjätte draget. Le2 förbereder för en rockad på kungssidan och är ett lugnare alternativ jämfört med 6.Le3 och 6.Lg5. Efim Geller var en tidig förslagställare för detta drag. Svart kan efter draget stanna i "ren" Najdorfterritorium med 6...e5 eller övergå i Scheveningenvarianten med 6...e6. Vits andra möjligheter är 6.f4, 6.Lc4 (Fischerattacken) och 6.g3.

Klassisk variant: 5...Sc6

Klassisk variant: 1.e4 c5 2.Nf3 d6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 Nf6 5.Nc3 Nc6

Den klassiska varianten kan uppkomma ur två olika dragföljder: 1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 Sc6, och 1.e4 c5 2.Sf3 Sc6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 d6. Svart för helt enkelt ut sin springare till dess mest naturliga ruta och väntar med beslutet om hur sin kungslöpare bör utvecklas. Vits mest förekommande svar är 6.Lg5, Richter-Rauzerattacken. Draget 6.Lg5 var Kurt Richters uppfinning. Det hotar att dubbla svarts bönder efter Lxf6. Vsevolod Rauzer introducerade den moderna planen att efter att svart speler 6...e6 bör vit spela Dd2 och 0-0-0. Vits tryck på d6-bonden tvingar inte sällan svart att hellre svara på Lxf6 med ...gxf6 än att återta med en pjäs (det vill säga damen på d8) och som också tvingas försvara d-bonden. Detta försvagar svarts bondestruktur på kungsflygeln, men i gengäld får svart en användbar majoritet av bönder i centrum.

En annan populär variant är 6.Lc4 som för ut löparen till en aggressiv ruta. Svart spelar oftast 6...e6 för att begränsa räckvidden hos vits löpare. Vit kan dock til slut sätta press på e6-bonden genom att gå fram med sin f-bonde till f5. Vit kan efter dragen 7.Le3 Le7 antingen rockera på kungssidan (Sozinattacken, namngivet efter den ryske mästaren Veniamin Sozin som prövade den på 1930-talet) eller damsidan med 8.De2 och 9.0-0-0 (Velimirovićattacken). Svart kan istället för 6...e6 även testa Benkos drag 6...Db6. Efter 6...e5 erbjuder Le2 den solida Boleslavskyvarianten medn 6...e6 övergår i Scheveningenvarianten, och 6...g6 övergår i den klassiska varianten av draken.

Scheveningenvarianten: 5...e6

Scheveningenvarianten: 1.e4 c5 2.Nf3 d6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 Nf6 5.Nc3 e6

Huvudartikel: Siciliansk öppning, Scheveningenvarianten

I Scheveningenvarianten nöjer sig svart med ett "litet centrum" (bönder på d6 och e6, hellre än e5) och förbereder sig att rockera på kungssidan. Från den här aspekten introducerade Paul Keres 6.g4, kallad Keresattacken (ECO B81), år 1943. Vit vill jaga iväg den svarta springaren med g5. Ifall svart förhindrar detta med 6...h6, vilket är det vanligaste svaret, har vit vunnit utrymme på kungsflygeln och avskräckt svart från att rockera i det området, och kan senare spela Lg2. Om vit inte tycker om de komplikationer som 6.g4 för med sig kan spelaren välja alternativet 6.Le2 vilket vanligen följs av 6...a6 (den här positionen kan nås i Najdorfvarianten via 5...a6 6.Le2 e6) 7.0-0 Le7 8.f4 0-0. Dragen 6.Le3 och 6.f4 är också vanliga.

Trots att modern schackteori visar tecken på att svart kan hålla balansen i spelet i Keresattacken, föredrar spelare idag att undvika den genom att spela 5...a6 först, en idé populäriserad av Kasparov. Men, om vit har bestämt sig för att spela Keresattacken kan vit förbereda den genom att efter 5...a6 svara med 6.h3 (som Fischer ibland spelade) eller 6.Tg1.

Drakvarianten: 5...g6

Drakvarianten: 1.e4 c5 2.Nf3 d6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 Nf6 5.Nc3 g6

Huvudartikel: Siciliansk öppning, Drakvarianten

I Drakvarianten fianchetterar svart en löpare på diagonalen h8-a1. Den fick sitt namn av Fyodor Dus-Chotimirsky år 1901 som märkte en likhet mellan svarts bondestruktur på kungssidan (bönderna på d6, e7, f7, g6 och h7) och stjärnorna i stjärnbilden Draken.^[12] Vits absolut farligaste svar på draken är Yugoslavattacken. Yugoslavattacken karakteriseras av dragordningen 6.Le3 Lg7 7.f3 0-0 8.Dd2 Sc6 när både 9.0-0-0 och 9.Lc4 spelas. Den här varianten leder till ett extremt skarpt spel och är våldsamt komplicerat eftersom kombattanterna rockerar på motsatta flyglar. Spelet blir ett race mellan vits anfall på kungsflygeln och svarts kontringsspels på damflygeln. Vits huvudsakliga alternativ till Yugoslavattacken är 6.Le2, den klassiska varianten.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sicilian Defence, 8 feb 2008.

1. ↑ Nunn, John (February 2001). Understanding Chess Move by Move. Gambit Publications. ISBN 1901983412. 
2. ↑ Ristoja, Thomas; Aulikki Ristoja (1995). Perusteet, Shakki (på Finnish). WSOY, 63. ISBN 9510205052. 
3. ↑ De Firmian, Nick (1999). Modern Chess Openings: MCO-14. Random House Puzzles & Games. ISBN 0812930843. 
4. ↑ ”Chess and Chess Players of the Renaissance”. http://batgirl.atspace.com/Renplayers.html. Läst 2008-01-19. 
5. ↑ Polugaevsky, Lev; Jeroen Piket, Christophe Gueneau (1995). Sicilian Love: Lev Polugaevsky Chess Tournament, Bueno Aires 1994. New in Chess, p.50. ISBN 9071689999. 
6. ↑ Polugaevsky, Lev; Jeroen Piket, Christophe Gueneau (1995). Sicilian Love: Lev Polugaevsky Chess Tournament, Bueno Aires 1994. New in Chess, p.51. ISBN 9071689999. 
7. ↑ Polugaevsky, Lev; Jeroen Piket, Christophe Gueneau (1995). Sicilian Love: Lev Polugaevsky Chess Tournament, Bueno Aires 1994. New in Chess, p.53. ISBN 9071689999. 
8. ↑ Korn, Walter; John W. Collins (1957). Modern Chess Openings. Pitman, p.113. 
9. ↑ Polugaevsky, Lev; Jeroen Piket, Christophe Gueneau (1995). Sicilian Love: Lev Polugaevsky Chess Tournament, Bueno Aires 1994. New in Chess, p.64. ISBN 9071689999. 
10. ↑ ”Capablanca on the Sicilian Defence”. http://www.chesshistory.com/winter/winter15.html#3961._Capablanca_on_the_Sicilian_Defence. Läst 2008-01-19. 
11. ↑ Polugaevsky, Lev; Jeroen Piket, Christophe Gueneau (1995). Sicilian Love: Lev Polugaevsky Chess Tournament, Bueno Aires 1994. New in Chess, pp.67-69. ISBN 9071689999. 
12. ↑ Gufeld, Eduard (June 1998). Secrets of the Sicilian Dragon (på English). Cardoza Publishing. ISBN 0940685922. 

Externa länkar

(engelska) Utforska sicilianskt försvar på chessgames.com