The Beatles (musikalbum)

Från Rilpedia

Version från den 26 april 2009 kl. 11.48 av RibotBOT (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
The Beatles (The White Album)
LP med The Beatles
Släppt 22 november 1968
Inspelad 30 maj-14 oktober 1968
Genre Pop/rock
Längd 1 h 33 min 43 sek
Skivbolag Apple Records, EMI, Parlophone
Producent George Martin
The Beatles-kronologi
Magical Mystery Tour
(1967)
The Beatles
(The White Album)

(1968)
Yellow Submarine
(1969)

The Beatles, en dubbel-LP av The Beatles, släppt på skivbolaget EMI/Apple Records den 22 november 1968.

The Beatles, eller The White Album som det oftast kallas, var när det kom tänkt att vara så enkelt så möjligt. Omslaget på Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band var väldigt pyntat, och som ett svar på detta gjorde man ett helt vitt album. Det enda som finns på skivans framsida är en vit, präglad text där det står "The BEATLES". På framsidan finns också ett för varje exemplar unikt serienummer.

Om man tittar inne i fodralet återfinns fyra svartvita bilder av Beatles-medlemmarna, och en lista över låtarna som är med på dubbel-LP:n.

Musiken på The White Album är mycket varierad. Här finns allt från den snabba, Beach Boys-inspirerade "Back in the USSR" till lugna låtar som "Dear Prudence", och allt från den hårdrocksdoftande "Helter Skelter" till akustiska folkmusikinspirerade låtar som "Mother Nature's Son".

George Harrisons mest kända låt på albumet, "While My Guitar Gently Weeps", spelar kompositörens gode vän Eric Clapton sologitarr, vilket var den enda gång någon utanför gruppen spelade gitarr på en Beatleslåt.

Värt att notera är också att albumet innehåller Ringo Starrs första egna komposition: "Don't Pass Me By".

Under inspelningarna fungerade bandet på ett annat sätt än förut. Tidigare hade The Beatles varit mer av en helhet som skapat låtar tillsammans, nu var det i vissa fall så att de gjorde sina låtar på ett sätt som liknar soloartister och använde de andra medlemmarna enbart som kompgrupp eller i några fall inte alls; McCartneys "Blackbird", "Martha My Dear", "Mother Nature's Son" och "Wild Honey Pie" samt Lennons "Julia" är rena soloinspelningar där ingen annan i gruppen spelar. Albumet innehåller dock även grupprestationer, till exempel den live-inspelade "Yer Blues".

Att man gjorde ett dubbelalbum innebar att det fanns plats för material som annars kanske skulle ha sållats bort. Flera låtar är rena experiment. Mest udda i sammanhanget är "Revolution 9", som är ett ljudkollage skapat av främst John Lennon och Yoko Ono. I detta spår upprepas hela tiden orden "number nine", och detta sägs enligt de som tror på konspirationsteorin Paul is dead låta som "turn me on, dead man" om man spelar skivan baklänges.

Låtordningen på albumet bildar vissa summetriska mönster som har utforskats mycket genom åren. Ett exempel är att Wild Honey Pie är den femte låten på albumet, och Honey Pie är den femte sista låten på albumet. Ett annat exempel är att tre av fyra låtar med djurnamn i titeln (Blackbird, Piggies och Rocky Raccoon) följer varandra i låtordningen. Även de två låtar vars titlar är namn på efterrätter följer varandra i albumets låtordning (Honey Pie och Savoy Truffle). I låten Savoy Truffle, som är den fjärde sista låten på albumet, förekommer en referens till Ob-La-Di, Ob-La-Da, den fjärde låten på albumet. En annan sak att tillägga är att det på varje sida förekommer en av George Harrisons kompositioner. Varje skiva börjar med en komposition av Paul McCartney som börjar på bokstaven b, där The Beatles återvänder till traditionell Rock 'n' Roll (Back in the U.S.S.R. och Birthday). Den sista låten på vaje skiva är en komposition av John Lennon där texter bygger på teman som barndom och oskuld (Julia och Good Night). Även antalet låtar per sida motsvarar antalet bokstäver i varje bandmedlems efternamn, med sida 1 för Harrison, sida 2 för McCartney, sida 3 för Starkey och sida 4 för Lennon.

Under sessionerna för The White Album spelades även en singel in, "Hey Jude"/"Revolution". Denna släpptes några månader innan albumet.

Låtlista

LP-versionen

Låtarna skrivna av Lennon/McCartney, där inget annat namn anges

Sida 1

  1. Back in the USSR - 2.43
  2. Dear Prudence - 3.57
  3. Glass Onion - 2.17
  4. Ob-La-Di, Ob-La-Da - 3.08
  5. Wild Honey Pie - 0.52
  6. The Continuing Story of Bungalow Bill - 3.05
  7. While My Guitar Gently Weeps (George Harrison) - 4.44
  8. Happiness Is a Warm Gun - 2.44

Sida 2

  1. Martha My Dear - 2.27
  2. I'm So Tired - 2.03
  3. Blackbird - 2.18
  4. Piggies (George Harrison) - 2.04
  5. Rocky Raccoon - 3.41
  6. Don't Pass Me By (Ringo Starr) - 3.50
  7. Why Don't We Do It in the Road? - 1.43
  8. I Will - 1.48
  9. Julia - 2.54

Sida 3

  1. Birthday - 2.44
  2. Yer Blues - 4.01
  3. Mother Nature's Son - 2.48
  4. Everybody's Got Something to Hide Except Me And My Monkey - 2.24
  5. Sexy Sadie - 3.17
  6. Helter Skelter - 4.29
  7. Long Long Long (George Harrison) - 3.06

Sida 4

  1. Revolution 1 - 4.17
  2. Honey Pie - 2.17
  3. Savoy Truffle (George Harrison) - 2.56
  4. Cry Baby Cry - 3.03
  5. Revolution 9 - 8.13
  6. Good Night - 3.11

Total speltid: 1:33:43


Personliga verktyg