SR-71 Blackbird
Från Rilpedia
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. |
SR-71 Blackbird, inofficiellt känt som Blackbird eller Habu (av den afrikanska huggormen), var ett amerikanskt spaningsflygplan med lång räckvidd och mycket hög hastighet (Mach 3). Flygplanet utvecklades från flygplanen Lockheed YF-12A och A-12 av Lockheed Skunk Works (som även utvecklade U-2). SR-71 flög mellan 1964–1998. Av de 32 plan som byggdes förolyckades 12, ingen av dem i strid. SR-71 är också världens snabbaste jetplan med en maxhastighet på Mach 3,5 (d.v.s. 3,5 gånger ljudets hastighet).
Den är så snabb att friktionen mot luften gör den extremt varm och när den landar är den så varm att den inte går att röra utan att bränna sig. Den är konstruerad så att passformen på komponenterna är bäst under hög tempratur vilket gör att den läcker när den är kall. Under nära 25 år använde 9th SRW (Strategic Reconnaissance Wing, strategisk spaning) i USAF den otroliga Lockheed SR-71 Blackbird ("Koltrasten") på hemliga uppdrag över hela världen. Under hela denna tid har Lockheeds exotiska fullbord varit världens mest högflygande och snabbaste jetdrivna flygplan. Inget plan av denna typ har blivit nedskjutet, trots hundratals uppdrag över länder som är eller har varit tillräckligt fientliga mot USA för att vilja försöka sig på det - t.ex. Kina, Kuba, Egypten, Nicaragua och Nordkorea. Flygningar Över USSR (Union of Soviet Socialist Republics) har teorin varit förbjudna enligt president Eisenhowers utfästelse 1960, efter det att Gary Powers Lockheed U-2 hade blivit nedskjutet. Vid den tiden var utvecklingen av Lookheeds trio av Mach 3-plan (A-12, F-12 och SR-71) redan ett gott stycke på väg. A12 flög för första gången 1962, YF-12 ett år senare och SR-71 lyfte för första gången 23 december 1964, när det offentliggjordes i ett TV-uttalande av president Johnson. Han råkade av misstag säga SR-71, fastän planets ursprungliga namn var RS-71. Det officiella ändrades då snabbt till SR-71. A-12 planerades som direkt ersättare till U-2 för strategisk spaning. A-12 var en lättare, ensitsig föregångare till SR-71 och gjorde uppdrag under CIA:s kommando tills flottan av blackbirdplan blev fullt operationell 1968. A-12 hade en stor kamera bakom cockpit och var dessutom rikt utrustad med sensorer för singnalspaning.