Symboliskt kapital
Från Rilpedia
Symboliskt kapital är ett begrepp som är en del av Pierre Bourdieus teoretiska ramverk. Det symboliska kapitalet är inte ett kapital i sig utan ett tillstånd hos de övriga kapitalformerna, t.ex. kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital. Ett kapital blir symboliskt när dess värde erkänns av andra agenter inom samma fält.
Enligt Bourdieu är kultur en symbolisk ordning som förser oss med komponenterna till social dominans och omedvetna mekanismer som gör att vi reproducerar denna dominans mellan de sociala klasserna. (Blackwell Encyclopedia of Sociology online). Inom vår kultur finns olika fält. Och beroende på vilken typ av symbolisk kapital vi har avgörs vår hierarkiska position inom fältet. Till exempel så kan en student från en akademisk familj och medelklassmiljö ha ett symboliskt kapital som ses som mer värdefullt i utbildningsfältet än vad en student från arbetarklass kanske har. Detta kapital kan då utgöras av redan inlärd kunskap och annan insyn i den akademiska världen.
Symboliska markörer, eller symboliskt kapital, används för att beskriva vad olika grupper står för, men också vad de inte står för. Genom kläder, stil, intressen med mera, vill man visa sin tillhörighet. Det kan också beskrivas som resultatet av sociala erfarenheter, kollektiva minnen, sätt att röra sig och sätt att tänka. Symboliskt kapital är en värdefull resurs i ett visst socialt sammanhang. Om man exempelvis har mycket pengar, men inte vill visa det, kan man tona ned den delen. Till exempel genom att inte använda dyra kläder. Eller att umgås med människor från andra samhällsgrupper. Det finns även något som kallas erfarenhetskapital där erfarenheten har betydelse i den grupp man vill tillhöra eller den grupp man vill undvika att tillhöra. Kapital kan alltså byggas upp eller raseras. Pierre Bourdieu beskrev begreppet symboliskt kapital i hans bok La Distinction. Här delar han in kapitalet i olika kategorier, där alla kan gå under symboliskt kapital.
· Kulturellt kapital: Förtrogenhet med finkulturen och användandet av ett kultiverat språk. Det kulturella kapitalet anses enligt Bourdieu alltså bestå av kunskaper, erfarenheter, sätt att prata, tänka och uppfatta saker. Men även exempelvis kulturella tidskrifter ryms i definitionen. Detta kan yttra sig i att den bildade inom kulturen drar sig med namn på personer som man i andra kretsar inte förstår. Samtidigt fungerar bara detta kapital om det tillkännages värde.
· Socialt kapital: Till exempel släktskap, kår, nätverk och kontakt med gamla skolkamrater. Hedern anses, enligt Pierre Bourdieu, vara det viktigaste symboliska kapitalet inom det sociala fältet.
· Ekonomiskt kapital: Materiella tillgångar samt kunskap om ekonomins spelregler.
För alla typer av kapital är det viktigt att känna till det fältets regler, annars kan man inte bli erkänd som till exempel litteraturkritiker. För att kunna arbeta inom detta måste man vara införstådd med sättet att tänka. Man måste kanske även ha träffat de rätta människorna och ha den rätta bakgrundskunskapen för att ställa de rätta frågorna. Annars blir man klassad som amatör. Till detta måste alltså tid läggas ned för att personen ska kunna kalla sig proffs. Man måste ha läst de rätta böckerna, träffat de rätta människorna och med andra ord accepterat vilka regler som finns för att kunna kommunicera och göra sig förstådd i den världen. I svensk ungdomskulturforskning har Bourdieus texter varit till stor hjälp. Erling Bjurström har gjort en studie om svenska ungdomars musiksmak. Musiksmaken har ett stort symboliskt kapital eftersom den uttrycker skillnader och likheter i grupper. Kön och klass har stor betydelse för musiksmaken.
Förhållandet mellan symboliskt och kulturellt kapital
I början av sin karriär gjorde Pierre Bourdieu, med medarbetare, antropologiska undersökningar i Kabylien i Algeriet. Här fäste han sig vid bergsböndernas sofistikerade system för att utbyta gåvor, vilket bara utgjorde en del i ett system för att upprätthålla en hedersam relation till andra människor i samhället. Och för att kunna sköta detta korrekt krävdes att man var uppvuxen i det kabyliska samhället. Som betraktare utifrån kunde Bourdieu se aspekter av detta systemet som en människa från Kabylien inte skulle vilja erkänna. De skulle, för att använda ett bourdieuskt begrepp, misskänna det (méconnaissance). Denna form av symboliska kapital som Bourdieu såg i Kabylien kunde han sedan likna vid det symboliska kapital som god kännedom om (fin)kultur, utgjorde i Frankrike.
I det kabyliska samhället fördes det symboliska kapitalet vidare i möten mellan människor och genom muntliga uttrycksformer. I vårat samhälle med skriftspråk och utbildningsinstitutioner kan vidareförmedlingen av symboliskt kapital äga rum på andra sätt. Vi har andra sätt att lagra och byta symboliskt kapital på. Det kulturella kapitalet kan till exempel nu lagras i form av texter och bevaras på institutioner – dit vissa krav ställs för att få tillträde. På detta sätt har vissa klasser eller grupper monopoliserat dessa objektiverade kulturella tillgångar. Vidare menar Bourdieu att utbildningsväsendet skapar ett erkännande av sig självt. Genom att detta monopol på kulturellt kapital formar människors habitus, så att de blir mottagliga för att erkänna de värden som det kulturella kapitalet vilar på (D.Broady, Kulturens fält – om Pierre Bourdieus sociologi, 1988).
Referenser
- Bourdieu, Pierre. (1999). Praktiskt förnuft : bidrag till en handlingsteori. ISBN 91-7173-134-2
- Lalander, Philip Johansson, Thomas (2002): Ungdomsgrupper i teori och praktik, sid 207. ISBN 978-91-44-01474-6
- Blackwell Encyclopedia of Sociology online
- D.Broady, Kulturens fält – om Pierre Bourdieus sociologi, 1988
