Högspänd likström
Från Rilpedia
Högspänd likström, eller HVDC (av engelskans high voltage direct current), är förutom en beskrivning av likström med en högspänning en teknik för att föra över elkraft över långa avstånd med lägre förluster jämfört med konventionell växelspänningsteknik.
Innehåll |
Historik
En av upphovsmännen bakom denna teknik sägs vara svensken Uno Lamm som började på Asea som lärling på 1920-talet.
Tekniken
Genom att använda likriktare skapar man en likström av en växelström och i samband med detta höjs spänningen medelst transformatorer. På detta sätt kan man överföra elkraft över långa avstånd och få lägre effektförluster. På andra stationen "hackar" man upp strömmen och skapar en växelström och sänker samtidigt spänningen.
Frågan kan nu uppkomma varför man inte alltid använder likström då det ger lägre förluster. Anledningen till det är att när kraftsystemen byggdes ut på 1800-talet så var det komplicerat, nästan omöjligt, att transformera spänningen i en likström. Med dagens tvångskommuterade strömriktare är det möjligt att bygga omvandlare med vilka man kan gå från en likspänningsnivå till en annan och då gör det möjligt att bygga likströmsnät.
Det finns idag två tekniker för HVDC. Den ena, som bygger på tyristorer kallas linjekommutering och utvecklades på 50-talet. Den andra tekniken kallad tvångskommutering bygger på IGBT-transistorer som till skillnad mot tyristorer även medför kontrollerad släckning. Tvångskommuterade så kallade voltage source converters (VSC) utvecklades av ABB på 90-talet och har idag blivit en etablerad teknik.
Idag
Högspänd likström används även idag, även om tekniken har utvecklats. Exempel på företag som säljer denna teknik är:
