Romain Gary
Från Rilpedia
Romain Gary, eg. Romain Kacew, född 8 maj 1914 i Wilno i östra Polen som Roman Kacew, död 2 december 1980 i Paris (självmord), fransk författare, diplomat och filmregissör. Gift 1963-1970 med Jean Seberg.
Romain Gary var son till pälshandlaren Arie Leib Kacew och hans hustru Mina. Hans far övergav dock sin fru och son för en annan kvinna. Gary brukade påstå att hans egentliga far var en annan, t ex en rysk filmidol. 1928 flyttade Mina Kacew och hennes son till Frankrike, där modern försörjde dem som pensionatsföreståndare i Nice. Hon hade stora drömmar för sin son, tex att han skulle bli en berömd författare och kvinnotjusare och sonen infriade dessa drömmar. I boken Löfte i gryningen (på svenska 1962) berättar han om en kärleksaffär med den svenska studentskan Birgitta, och hur han 1938 hamnar på Björkö i Roslagen. Som 19-åring fick han sina första noveller publicerade i en fransk tidning. Han avlade också juridisk examen. När Frankrike ockuperades av Tyskland gick han in i motståndsrörelsen och blev pilot. Efter kriget blev han diplomat och var bl a generalkonsul i Los Angeles 1956-60.
Gary är den ende som vunnit det prestigefyllda franska litteraturpriset Prix Goncourt två gånger (det är egentligen inte tillåtet.) 1956 fick han priset för Himlens rötter och 1975 fick han priset för Med livet framför sig under pseudonymen Émile Ajar. När det föreslogs att Gary kanske var mannen bakom denna pseudonymen, så sades det att det inte kan stämma; Gary är inte kapabel till sådana storverk.
I sin bok "Emile Ajars liv och död" skriver Gary: "Jag ville börja om på nytt, leva om mitt liv; at vara en annan var mitt livs stora frestelse. Jag var trött på mig själv." Alltså beslöt han sig för att ge ut den komiska berättelsen "Gros Câlin" under pseudonym. En vän till honom skickade manuset från Brasilien till det förnäma förlaget Gallimard. De gav inte ut boken men rekommenderade det till ett annat förlag. Romanen blev en succé, både kritiker- och försäljningsmässigt. Alla spekulerade vem den okände Emile Ajar var. Gary skrev "Man kan föreställa sig min oerhörda glädje. Den ljuvaste jag erfarit i hela mitt författarliv. ... Jag fick som åskådare bevittna mitt andra liv."
Efter att "Emile Ajar" vunnit Goncourtpriset uppdagades hemligheten. "Då upphörde den mytologiska gestalt, som jag varit så angelägen om, att existera."
Innehåll |
Bibliografi
- Éducation européenne (1945; "Europeisk uppfostran")
- Le grand vestiaire (1949; "Vanderputte och jag")
- Les racines du ciel (1956; "Himlens rötter")
- La promesse de l'aube (1960; "Löfte i gryningen")
- Lady L (1963; "Lady L")
- The ski bum (1965; "Skidfantasten")
- Le mangeur d'etoiles (1966; "Talangscouten")
- Les Cerfs-volants (1980; "Pappersdrakar")
- Vie et mort d'Émile Ajar (skriven 1979; "Émile Ajars liv och död")
- La Vie devant soi (1975; "Med livet framför sig"; under pseudonymen Émile Ajar)
- L'Angoisse du roi Salomon (1979; "Kung Salomos ångest"; under pseudonymen Émile Ajar)
Filmografi (urval)
- 1962 – Den längsta dagen (manus)
- 1958 – Himlens rötter (manus)
Litteratur om Romain Gary
- Myriam Anissimov: Roamin Gary, le caméléon, 2004
Externa länkar
(franska)
(engelska)
